2009-10-31

God morgon.
Somnade väl hyfsat i tid måste jag säga. De där telefonkorten höll inte vad de lovade vilket var en sann besvikelse. Jag vill ha tillbaka Türkstar. Det var åtminstone så att man hade tid att säga hej...
Vaknade någon gång under natten. Hade ingen aning om vad klockan var för tillfället av att min syster ringde... Först tänkte jag såklart åh nej, nu har det hänt nåt för jag visste att hon skulle på fest.
Men nej, hon och hennes sovsällskap hade lyckats stänga in sig i vardagsrummet och hon ville att jag skulle komma och öppna... Såhär är det nämligen. Mammas pojkvän har målat om våra dörrar och därför saknar vissa dörrar ett handtag.. Och de hade då smart nog tycker jag när man ser att det inte finns ett handtag smällt igen dörren.
Jag var måttligt arg kan jag säga. För fy fan vad gott jag sov. Och det tog ju ett tag innan jag somnade om igen..

Men nu är jag uppe. Har fixat lunchlåda till idag. Blir borta hela dagen och kvällen. Jippi!
Ha en bra dag.
Och glad halloween.

Iyi geceler 30/10-2009

Nu ska jag krypa till kojs tänkte jag... Dagen har varit lång med ack så trevlig.
Som vanligt. SÖDER MED LOVISA RUUUUUULES!


www.metrobloggen.se/melvan

Lyckad date

Blev sent igår. Senare än jag trodde.
Men fy fan va roligt och trevligt jag hade. Mest lyckade dejten jag någonsin varit på!
Han är så snygg och snygg och snygg och rolig och charmig.
Jag dör.
Blir lite mer frustrerad än vanligt. Yakup istiyorum simdi, simdi, simdi!!!!!
Men men, helt klart värt när vi ser varandra.
Lyckan i hans ansikte när han fick se mig var ju helt obeskrivlig alltså. Jag blev ju nästan lite generad... Men det var ju ändå 2 månader sen han såg mig. Och han gillade att mitt hår hade vuxit. cix.

www.metrobloggen.se/melvan

Ny utmaning

Nu ska jag försöka mig på att börja blogga på metrobloggen... Har kommit mycket i kontakt med den på senaste tiden. Och ja varför inte.
Så besök mig gärna där.

www.metrobloggen.se/melvan

Än så länge fortsätter jag nog att skriva här med :)

Tji fick jag!

Hade som vanligt storslagna planer för vad jag skulle hinna med innan jobbet idag. Men nej än en gång är det så skönt att bara vara hemma (framför datorn).
Men jag har i alla fall hunnit installera min webcam nu. Jag vet två glada skitar ikväll alltså.
Och jag har sagt upp mitt abonnemang hos tre. Men ja vad kul. 3 månaders uppsägningstid... så nu kommer jag ju få dras med en massa pengar i månaden i alla fall.. men men jag hoppas att jag har fixat det billigare för mig nu. Jag behöver bara hålla ut till 29:e januari då. fats jag har ju mitt andra som jag måste betala av till augusti nästa år.... wiihu.
Imorgon blir det Lovisa-träff. Innan det får jag nog ge mig datorförbud och ta mig till centrum för omklackning och skoinköp.

1-årsveckan fortsätter...
Ikväll är det ett år sen jag faktiskt insåg att FAAAAAN jag är helt såld på den här killen. Det förstod jag på dansgolvet på James Dean. Jag stod där med Jossan och Martina. Fram kommer han och bara tar tag i mig. Sen försvann alla kan jag säga. Efter det kunde vi inte slita oss ifrån varandra.. Och det var även ett år sen jag för första gången jag gick in i hans lägenhet.
Men tro inte att jag var en dum, full svensk flicka, för det var jag inte. När han sa kom vi går hem till mig då sa jag bestämt att då får de andra fyra följa med också och så blev det. Vet inte riktigt hur jag tänkte. Men efter ett tag blev det inte riktigt som den ena hade tänkt och vi tre tjejer skulle bege oss till deras hotell där Jossan och Linda var. De följde oss och jag kan säga att det var en som var en aning besviken... Men det kändes bra. Om han vill ha mig på riktigt kan han vänta.

Snart ska jag iväg och jobba fyra timmar. Som jag sa till Annica igår. Hade jag inte haft Yakup och dödat för att åka till honom vet jag inte om det hade vart värt att jobba... Visst det är kul med pengar. Men man måste ha lite energi. Och nu är min baby min energi. Jag måste ha honom. Jag måste ha pengar.

Det är bra att du fixar statistiken Mikaela ;)

Vilket virrvarr

Blev en liten runda idag ändå... Mår fortfarande inte helt bra så fick cancel med Lovisa så jag kunde sova lite längre... Men vi ses på fredag in stead, som tur är.
Begav mig senare under förmiddagen till K.berg och Stockholms trafikkontor - där jobbar Annica. Det var trevligt att hälsa på där, de såg ut att ha det mys där.
Sen begav vi oss till Veddesta, köpcentret som snart är mitt andra hem. Köpte två nya telefonkort som heter taj mahal den här gången och se på fan det var mer pengar på dem, än türkstars. Passade också på att lägga in min mobil på upplåsning.
Vi begav oss till barkarby och MediaMarkt. Sist vi var där var väl ja, mer än en månad sen och då pratade vi skitlänge med M på teleavdelningen om distansföhållande vad man skulle ringa med så billigt som möjligt och så det inte syns på hemtelefonräkningen. Hon var sjukt trevligt och idag så kommer hon gående och ansiktet bryter upp i ett stort leende.
M: Heej, hur är det med er, har allt gått bra?
jag: jodå det har gått bra provade att ringa med sånt där kort och har köpt två nya nu.
Tog upp dem och visade lite och pratade lite om dem.
Så sa jag att jag hade bestämtmig för att fixa comviq.
Jag: Amigos
M: Amigos, bra du har lärt dig allt nu
Jag: Ja jag har väl gjort det.
Så gav hon mig nåt nytt Comviq guldpaket eller nåt sånt.. Man kan ladda på alla olika comviq och sådär. Skitbra.
Fick det typ 150 spänn billigare.
Sen när vi skulle gå så sa hon Ha det så bra nu tjejer, kul att se er igen. Och det är så jävla töntigt, men fan va glad jag blev. Så genomsnäll människa. Vilket intryck jag och Annica med våra turkar måste ha gjort på henne eftersom hon kom ihåg oss... :)

Sen gav vi oss ut igen, till Willys och handlade middag. Jag skulle nämligen bjuda Annica på kizir och tzatsiki idag och till det köpte vi pannbiffar, det gjorde succé måste jag säga. Så jävla gott och lätt att göra.
Och slutligen blev det NetonNet där jag köpte en webcam så nu vet jag någon som blir glad!!
Och mobilen var klar att hämta. Smidigt allt har gått och alla nödvändiga grejer avklarade liksom.
Imorgon ska jag bara köpa nytt busskort och lämna mina stövlar för omklackning sen kan jag fan slappna av den här månaden.
Ska somna "tidigt" idag eftersom min älskling sover och inte mår bra :(

Riots

Herreminfuckingjävlagud. Jag hoppas novemberlönen blir muchas. För just nu stirrar min telefonräkning tillbaka mot mina uppspärrade ögon. Och skrattar. This is the worst ever. Hur hände detta är min första spontana fråga då.. Ja, visst har vi pratat en del i telefon, men inte sååååååå mycket mer än vi brukar. Ah ångest. Tur att det är den sista med detta skitabonnemang, får väl se det som en avskedsräkning till 3. De har nog blivit glada att haft mig som kund det senaste året.

Herreminfuckingjävlagud vad människor verkligen kan göra en besviken. Vara någon man absolut inte trodde. Göra något man absolut inte trodde. Besviken är jag. För jag trodde att vi skulle vara mer än det vi är idag. I guess I'm the fool again. Again. Again. Men jag är inte förvånad.



Man får ordna det för sig på bästa sätt när man inte är tillsammans och det kan vi. Jag ska tapetsera dina väggar med ordet vi. Bara för att du ska veta. Att det är så.
Sen ve Ben sonsuza dek <3


"Kom igen nu, hångla lite, det är du värd!"


Om några timmar var detta ett år sen... Känns nästan som igår lite. Benim askim är jävligt snygg måste jag säga. Haha. Här var början liksom. Det var min kompis, som finns med på höger sida utanför bilden... Som tyckte att jag var värd lite hångel. Ojojoj om hon visste vad som skulle hända. Jag hade inte direkt planer på att hooka med en turk när jag åkte ner, men jag ångrar inte en minut från denna stund. Om jag bara kunde få smaka lite på de läpparna nu.....


11-18.40

Dags att åka iväg till jobbt.
Fan, jag som fått lite mersmak av att bara vara hemma och kolla på film osv. Sååå skönt.
Men ja okej, pengar är nödvändigt.
Får helt enkelt överleva dagen. Är ju trots allt ledig imorgon igen. men då blir det intensivt, först ska jag träffa Lovisa. ÄNTLIGEN!
och sen ska jag hem till Annica och bjuda henne på lite turkiskt.

I <3 Slumdog Millionaire

Har precis kollat klart på slumdog millionaire... Det är verkligen något med den filmen. Jag vet i och för sig inte om det har med hur starka känslor jag hade sist jag såg den och nu kopplar dem till den, om så än är fallet så är dte ändå den bästa filmen. Absolut. No doubt about it. Skådespelarna, uppbygnaden, musiken, de olika temana. Humorn och allvaret.

Jag såg dne senast en natt i juni. Själv klockan var väl sådär halv tre på morgonen. Jag kunde inte sova. Hade just satt mig på den vildaste känslokarusellen jag varit på under denna sommar och försökte lista ut om jag ville kliva av eller låta mig föras med. Mina känslor var verkligen messed up!
Jag satt en bra stund efterråt och bara lät allting komma ut. Tårar, hulkande och panikskrik.
Den känslan. Oh boy, den känslan.

My work here is done!

wuuuuhuuu denna otroliga milstolpe är här. Allt är ordnat och jag tror jag lyckades med rätt nummer och allt!
Nu har jag nämligen skickat det sista till min askim.. Pengarna. Vi säger att det var min 1-årspresent till honom. Hehe. Får han visumet så blir det den allra böästa present till mig själv jag någonsin fått också!

Har aldrig känt mig som en genrös människa men jisses jag är nog det och det blev fan lite mer pengar kvar denna månad än jag räknat med. Inte helt fel!
Min mor övergav mig nu i mitten av Slumdog millionaire för sin "pojkvän" (om man nu kallar det så när man är i 40årsåldern..) så jag får se klart den själv helt enkelt. Men i sällskap av lite frödinge kladdkaka. I can't stop myself... Måste bli skärpning dock.
Okej nu är jag hyper. Allt mitt arbete är klart, nu är resten upp till min käreste!

1 år

Idag är det faktiskt 1 år sen jag och Yakup träffades... Eller ja.. Om några timmar :) Jag blir nästan sådär förväntansfull som jag var då. Fast vi pratade inte så mycket.
Det är imorgon det är ett år sen det började hända grejer kan man säga! Så jag har förberett med en bild för morgondagen, tänkte lägga upp den nu. men sen kom jag på att fan, det är ju imorgon.

Filmfrossa

Igår blev det filmtittande för hela slanten.
Kollade först på 17 again. Måste säga att det var en jävligt lame filmoch det kryper i kroppen när jag ser Zack Efron. Herregud hur präktig får man bli.. Med det där pojkaktiga utseendet. Nej, det var en alldeles för mycket för mig.

Sen ville jag se Hip Hip Hora det var så lääääängesen jag såg den. Och jag förstod varför när jag såg den. No words needed så att säga..

Sen var jag tvungen att se The Notebook aaw, kärlek. När jag är sjuk blir jag extra känslig, vilket betyder fler tårar än det brukar bli. Men jag kan inte tröttna. Rysningarna bara kommer. Fruktansvärt fantastisk!

Sist men inte minst vill jag verkligen prata om en film.. Den fick mig att tänka en hel del, även om den var hyfsat klyschig så var den också jävligt charmig och lite annorlunda på något sätt. grymt bra skådisar och ändå något/några budskap. Jag pratar om He's just not that into you. Handlar väl till största delen om en (desperat) tjej. Hon litar till 100 % på när killen säger "det var kul att ses, jag hör av mig". Tillslut börjar hon prata med en kille som hjälper henne att tyda det killarna säger och gör för henne, och tillslut ger hon väl upp lättare och lättare på killarna. Och den visar så tydligt hur vi tjejer stöttar dessa tjejer och säger "jo men han kommer ringa, han gillar visst dig"när ibland så är det ju faktiskt så att killen inte gör det. Man vill väl, men egentligen kanske man bara skadar mer. Jag vet inte, det var så många tankar som dök upp just under filmen, som jag inte riktigt kommer ihåg nu. Men bra var den. och allting blev trots allt inte som jag trodde. Bra film. Den ska man se, framförallt som tjej.. Eller killar okså kanske. Så de får se hur vi tjejer verkligen tänker (faktiskt. Okej inte alla, men många många, kände verkligen igen mig i en hel del).
very good!


Did I disappoint you or let you down? Should I be feeling guilty?

Det känns.... som att en kanske två vänner håller på att försvinna ur mitt liv.
Kanske en av de mest otippade.
Framtiden får utvisa.

Snickis

Det är så synd om mig, så synd om mig... Nu har jag blivit sjuk. Som vanligt under denna period.
Pallrade mig upp halv sju igår i alla fall och tog mig till jobbet. Hade ju ändå tagit ledigt idag fö några veckor sen.
Jag åkte sen vidare från jobbet till Blackeberg till Annicas lilla fest. Dovck som vanligt blir jag ju helt paralyserad när jag inte känner människor. Har fortfarande inte kommit ur det. Tycker det är jättejobbigt. Kanske därför det i stort sett alltid slutar med att jag inte går på den där festen jag blir medbjuden på..
Men jag hittade några att prata med i alla fall och den ena fick man sällis med till Gullmars så det var ju skönt.

Bra tajming har han min pojkvän. Han ringde mig när jag satt på bussen hem så jag hade lite sällskap. Dock var jag alldeles mosig i huvudet av täppt näsa och en del "turkar" för mycket (annicas fina namn på turkisk pepparshot.. Hela tiden skrek hon: Nån som vill ha en turk? haha).
så samtalet fortsatte hemma i min säng, där jag ganska snabbt började blunda och göra det bekvämt förmig, tror jag somnade lite och vaknade av "askim, askim, askim". Insåg att vi får nog prata idag istället då jag var rätt död på pratfronten.
Vintertid blev det också vilket gjorde att jag sov tio timmar i natt.. Inte fy och skam och idag är det ett år sen jag och Jossan satte oss på planet till Antalya, planet som förändrade mitt liv.

Tror jag ska sjukanmäla mig imorgon också. Jäpp jäpp!

iyi geceler

Nu ger jag upp... Jag som var glad att jag för en gångs skull på flera år klarat mig från allt som heter sjukdom sen i somras. Men nej inte kan man få va glad för nåt. Nu känner jag hur näsan börjar täppas till. Jippi.
Ska försöka på något magiskt sätt fixa energi så jag kan va pigg och glad på både jobbet och sen Annicas fest. Där lär det ju bli hålligång. Skönt att man blivit lovad en sängplats i alla fall. Mys ska det bli!

Nu känns det aktuellt att verkligen prata om hur jag och min erkek arkadas ska göra... Börjar fundera på om det är värt att söka nu. Känns som att mina pengar bara flyger iväg. Och jag vill verkligen kunna vara där så många månader som vi tänkt oss nästa år.. Men samtidigt står jag inte ut med tanken på att vara ifrån varandra från första september till första mars... Så jäääääääääävla piss.

When Love Takes Over

Kom nyligen hem efter att ha ätit frukost/fikat med Özlem inne i stan.. En kortis blev det. Men hellre det än ingenting. Imorgon ses vi också när Annica har sin fest. Det ska bli riktigt trevligt.
Skönt att börja fyra idag också.. ska unna mig ett litet bad snart och lägga mig på spikmattan först tror jag faktiskt. Har riktigt ont i ryggen.
Överlag känns det hyfsat bra idag faktiskt, ska endast jobba fem timmar men öppnar imorgon så det blir nog hem och sova ganska omgående..

Blir nog inget nattligt samtal med min älskling ikväll... Måste sova verkligen. Även om det är den bästa stunden på hela dygnet. Att bara prata. Men gårdagens, mmmmmm jag vill bara ha honom. Inget tjafs eller någonting. Bara massa mys. Vet ärligt inte hur länge till jag pallar.

I don't know what to do, going razy here without you....

Igår firade vi mamma lite.. Fick till och med skjuts hem från jobbet av mammas kompis och mina barndomskompisar. Det var inte fy och skam ska jag säga!
Min syrra hade bakat tårta och american cupcakes. De var riktigt smarriga måste jag säga, vilket var synd... Blev mycket snack och skratt och sen till sist lite Grey's såklart!

Men mest är jag fortfarande bara alldeles jävla trasig inuti. Det känns som att någonting sakta, sakta tuggar sig igenom hela min kropp. Det är riktigt förjävligt. Det värsta är att inte veta när vi ses igen. Jag hatar det så jävla mycket.. Enda sen februari hade jag hela tiden ett datum, en biljett, resväskan ståendes i rummet, för det var ingen idé att ta bort den eftersom att jag ändå skulle åka snart igen.. Sen februari fram till augusti. Efter det inget. Ingen väska i rummet, ingen bokning på mailen...
Det känns fruktansvärt faktiskt.

Men det är bara att ta sig upp varje morgon, pallra sig till jobbet och "le o vinka". Fast det gör så ont. Och det här jobbet motiverar mig inte direkt, fast jag ska inte ljuga... Det var skönt att få hem lönespecen igår.

Sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor, månader, år

Jag gillar att det går bra ibland.. Tror jag kommer in i något accepterande att ja livet ser ut såhär just nu.. Men efter ett tag, några dagar så känns det verkligen skitpiss igen.. Men igår pratade jag med Matina på msn. Hon skulle ha kommit hit nästa vecka, men gör inte det. Det suger. Men så sa hon "Jag komme ju vecka 49 i alla fall på min praktik, det är ju snart" Och ja fan. det är snart och sen kom jag på att va fan, året är ju bara 52 veckor. Det är ju indre än 10 veckor kvar på 2009!!!? Vilket betyder att jag behöver bara leva såhär lite till. Sen kööööööööör jag!
Fan va grymt det blir!
Nej det är bara att jobba och slita på, försöka hitta på saker där mellan.

Fyra saker att se fram emot denna vecka:

21/10 (ikväll) Fira mamma, betyder tårta (mindre bra kanske) men det kommer trevliga människor hit!
23/10 Hem och käka frukost hos Özlem sen ska vi fika i stan innan jobbet!
24/10 Fira Annica hos henne efter jobbet
25/10 Hälsa på mina sysslingar som även dem fyller år och fira dem.

Så den här veckan kan ju bli hyfsat rolig ändå :)

grattis kära mor på 43-årsdagen!

Jag älskar dig så mycket! <3


The continuation

Jaa Sd-debatten fortsätter... Idag kom experterna och pekade ut alla de 14 fel han skrev igår i sin debattartikel. Jaa. Jag hoppas verkligen att de svenska medborgarna får upp för ögonen nu för vilken politik han driver...
Bland annat det här som jag tog upp igår är det här med hur många barn de föder,.. Okej nu vet jag tex familjer som har en massa barn, inte just i Sverige då, men aa... Men jag vet också de som "bara" har 2 barn.. I alla fall, svart på vitt fick man se vad som var fel i det han sa. Tack för det, vilket i och för sig en normal människa borde begripa.
hna hade även sagt sen efterråt saker som: " Jaa, nej dte har jag inte kollat upp, men dte kan man ju tänka sig kommer ske om den här trenden håller i sig... Nej det har jg kanske inga belägg för men.." Jävla saftpanna!
Kan inte hjälpas, men detta är ett hjärteämne för mig och kommer alltid vara det och har vart sen jag började tänka självständigt.

2009-10-20

Lika kul att vakna varje morgon måste jag säga, veta att woho idag blir det jobb. Instängd i butiken flera timmar..Plus att kroppen värker som fan.
Vilket trist jääääääävla liv!

Mardrömsscenario

Usch. jag blir mållös samtidigt som jag blir lite full i skratt av chock.
Idagpublicerade Aftonbladet nämligen debattartikeln som Sverigedemokraternas partiledare, Jimmie Åkesson hade skrivit om hur Islam tar över Sverige och är det största hotet sedan andra världskriget.
Vet inte vad jag ska säga, mer än att jag är riktigt oroad över att de faktiskt kommer att få sitta med och styra vårt land från och med nästa år.
Jag kan förstå att många Svenskar är trötta på hur regeringen har skött/sköter invandringspolitiken och visst den vore skärpas. Hellre kavlitet än kvantitet kan jag känna... Det är bättre att ta emot färre, men satsa på att de ska komma in bra i det svenska samhället. Inte ändra på sig och bli något de inte är, men så att de är inräknade..
En del av hans argument kändes så jävla stenålders.. han sa något ungefär i stil med " de har så många barn.." det känns bara.. Det har väl inte med islam att göra, känns som att han hade behövt vara vaken under geografilektionerna. Det är inte direkt så att alla muslimska familjer föder hur många barn som helst, det är utspritt över världen och har mest med ekonomi, trygghet i framtiden och barnadödlighet att göra.
Jag inser att alla inte kan tycka som jag. Och nej det här upprör mig inte för att jag har en muslimsk pojkvän. Jag hade blivit lika bestört för 1,2,3,4 år sen, eftersom att jag fortfarande lever efter att alla människor ser precis likadana ut om vi öppnar upp och kollar på innehållet. Resten är bara anpassning.
Se människan, inte färg, religion och kultur.
Och för guds skull, rösta inte in Sd i riksdagen.

A boy and a girl

Nu har jag postat resten av papprena till Turkiet.. :) Så nu är det bara att vänta. Det ska nog inte vara så jobbigt eftersom att jag väntar hela tiden ändå.
Ibland så översköjs jag bara av en viss känsla. Och just nu, Oktober som det är, är det såklart extra mycket Alanyakänsla eftersom det börjar närma sig ett år nu. Känslan då var obeskrivlig.. Jag kan verkligen inte förklara.
Vet inte hur många gånger jag sagt det, men jag visste att det skulle hända något speciellt när jag såg den där stjärnan falla i oktobernatten mellan Antalya och Alanya.
Jag åkte dit som nybliven partysugen singel och åkte därifrån med en massa känslor jag inte visste vart jag skulle göra av och vad som skulle hända.Vågar inte ens tänka att han faktiskt kan vara här snart. Här där jag bor!

Men nu ska jag koncentrera mig på den här veckan.. Ganska tuff ändå, men kommer avslutas bra med firande av Annica som fyller år idag! Grattis vännen!

2009-10-18

Även den här dagen tog ju slut. Och även den här veckan tog slut.
Nu ska jag gå och sova, tänkte ta mig upp lite tidigare imorgon för att utföra lite ärenden. Måste få arslet ur vagnen lägga papprerna på lådan! Nu ska det väl fan bli av. Han ska hit.
Veckorna har egentligen gått ganska fort även om jag vägrar erkänna det. För i min värld går det väldigt sakta..
Och How I Met Your Mother blir aldrig gammalt!

Saknar


Varför jag vet att det är Du och Jag

Jag pratade ju då med min kära pojkvän igår på dagen.. Efter ett tag kollade jag hur länge vi hade pratat och det visade sig att vi pratat i 1 tim och 32 minuter... Ungefär 2 sekunder säger Yakup "Now we talked for 1 hour and 32 minutes" Haha, det är så löjligt. Men det är inte första gången något sånt händer. Vi har telepati.
Ibland kan jag tänka på honom och så skickar han ett sms precis då...
Eller ibland skickar vi sms exakt samtidigt till varandra. Sen också att han är världens finaste, sötaste, snyggaste, snällaste, sexigaste, roligaste, mysigaste, knäppaste och mest älskvärda person har ju lite med saken att göra också :)

Darling you know, you make me feel so beautiful

Så mycket tankar ikväll.


Jag vet inte ritkigt var jag ska börja. Har haft väldigt mycket tankar om väldigt mycket idag. Först och främst har jag tänkt på hur mycket mitt liv har förändrats detta år. Drastiskt. Det har vart både underbart och samtidigt väldigt jobbigt. Mycket som förändrats. Många tårar har fälts. Nya människor har kommit in i mitt liv. Jag ångrar inget. Jag har allt att vara stolt över. Jag tog studenten med betyg klart över godkänt.
Men ska jag inte räknas nu? Ska man bara ta mig för givet nu. Man vet liksom vad jag ska göra osv. Ska jag alltid behöva leva i försvarsposition, redo att bita tillbaka på folks kommentarer? Varför kan inte människor acceptera mänsklig jävla kärlek? Oavsett färg eller kultur.
Och nu har jag blivit det svarta fåret också. Ska jag alltid bli presenterad för nya människor som "det är hon som är kär i turken" jaha, tack för den. I don't mind. Jag står för det, för vem jag älskar. Men det är ju inte direkt så folk blir presenterade, "jaa det är hon som är kär i han från... (någon ort i Sverige)" som att det skulle ha något som helst med saken att göra.

Var på en liten intim, mysig spelning ikväll i Allhelgonakyrkan. Min pappas sambos bror. Jävligt duktig och berörande. Känslan att sitta, som i en församling i kyrkan och lyssna på det sättet, var helt obeskrivligt. Han är gift med Özlem. En tjej som jag kommit väldigt nära det här året. Jag tycker det är väldigt bra att ha henne. Dels har vi kul, dels ser jag upp till henne och Simon för att de klarat allt. De är mitt powerpar! Men det är också skönt med en turkisk kontakt här hemma som man kan bolla med, lära sig ord eller helt enkelt försöka förstå sig på de där filurena som hon vuxit upp med. Hon kan kulturen liksom.
En låt han körde hade han skrivit till henne när hon var här andra gången på turismvisum. Medan hon sov hade han skrivit den "King for my queen" hette den... Herregud. Det var vackert.





I may be weak, but never defeated

<3

Värt med en ledig dag.. Och ser man på, snart har ju faktiskt även denna vecka tagit slut. Även om jag fasar lite för mitt 11,5-timmars pass imorgon. Men även det tar ju slut och så även veckan då.
Nu ska jag träffa Josefine en stund, det var evigheter sen.
Och idag känner jag mig lyckligare än någonsin även om saknaden bränner och river i bröstet mer och värre för varje dag. Men efter ett 2 timmars samtal får jag väl ändå påstå att det känns bra. Sjukt bra.

Det finns liksom ingen annan!!! <3

At night they would go walking..

De där tio timmars sömn jag fick igår natt gjorde tydligen susen.
Idag har jag varit onormalt pigg för att vara jag. Trots 10 timmars jobbdag. Kanske borde satsa på lite mer sånt och inte ligga och häcka framför denna burk när jag kommer hem om kvällarna.. Bara det att dte är min nedvarvning.
Har precis varit ute på en promenad, så nu ska jag nog försöka sova. Imorgon ska jag träffa en vän för första gången på evigheter känns det som. GO lediga dag liksom!

iyi geceler!
I miss you day by day för att citera min oerhört söta och engelskbegåvade pojkvän. Vilket betyder Jag saknar dig mer och mer för varje dag som går.
Även om vi skulle uttrycka det lite olika, så stämmer det för mig med. DU ÄR SÅ OTROLIGT JÄVLA SAKNAD. benim erkek arkadas <3

2009-10-16

Dagarna går ju, det gör de faktiskt.
Kan inte förstå dock att det nu i helgen var 7 veckor sen jag kom hem. Tiden går ganska fort, fast det känns inte så för mig... Den här dagen kommer dock gå otroligt segt. Jobbar 11-21.10
För att inte tala om söndag. Tror jag dör lite faktiskt. 9.45-21.10 ska jag jobba då... Inte helt okej. Men aa dubbelt betalt hela dagen får det att kännas lite bättre. Hehe. Nej jag är inte alls pengakåt...

Igår hade jag faktiskt tänkt att skriva ett inlägg eftersom att jag slutade "tidigt" klockan fem. Men när jag kom hem eller redan när jag hade slutat började migrän tränga fram och när jag kom hem var det bara att lägga sig i ett kolsvart rum och försöka vila, käka lite mat och vila lite till. Sen gick jag faktiskt upp och kollade på Criminal Minds, my my vad spännande det är! Sen gick jag in och la mig och kollade på Hell's kitchen, somnade faktiskt efter det vilket betyder att jag sovit nästan 10 timmar i natt vilket var väldigt behövligt.

Fy fan vad jag hatar långdistans, verkligen avskyr det. Det är så orättvist. Om två människor var menade att vara tillsammans, kunde de inte få vara lite närmare varnadra? I alla fall på samma kontinent.
Men varje dag gör jag det, intalar mig själv, att nej det här är ju jättenyttigt och bra. Det är sunt med lite saknad. Men det kan fan inte vara sund saknad om det gör fysiskit ont, inte kan det vara bra för någon.
Däremot vet jag att det kommer vara bra för något.. När vi är tillsammans sen på riktigt. Så kommer jag varje gång jag tittar på honom veta att varenda jävla sekund var värd. Så värd. Och jag kommer komma ihåg hur saknaden kändes och tacka för varje sekund jag får med honom istället.


Här vill jag vara nu, just här. Med dig. <3

Günaydin

Idag väntar lite najsigare jobbtid. Är nog min favorittid ändå - 9-17.
Då har man liksom kvällen på sig.. Men många såna tider har man inte direkt på schemat. Det är mest 11tider till sju,åtta-snåret.
När jag kommer hem idag ska jag kolla på One Tree Hill och Hell's kitchen. Ska bli sjukt nice.
Det går riktigt bra på kärleksfronten nu, känns sjukt bra. Saknaden har ju dock övertaget och den blir starkare ju mer vi pratar men samtidigt stillas den på ett sätt... Svårt att förklara det där.
Telefonräkningen har ju dock fuckats upp - igen.
Men från och med november blir det bara telefonkorten som gäller! Måate ju ändå byta till min mobil då och jag ska absolut inte ha abbonemang! Dt får nog bli Comviq Amigos i alla fall tror jag :)Gün

Autumn leaves

Det finns en del saker med hösten jag gillar:
*Satsumas, namie alltså! Var lite satsumasknarkare förra hösten då jag kom hem från, justdet Alanya.
*Halsukar, vantar och mössor - mys och fint. Kan göra det där lilla extra!
*Tända ljus i massvis.
*För att det ska bli mysigt att tändas ljus krävs mörker.
*Löven blir fina och färgar världen

Det finns en del saker jag inte gillar med hösten:
*Det blir mörkt. Det blir mörkt.
*Det blir kallt. Det blir kallt. Det blir kallt!
*Jag får torr hud och det svider och kliar.
*Jag fryser så mycket

SAKER SOM ÄR BRA MED DENNA HÖST:
Det var ett år sen jag träffade den mest underbara mannen(?) i mitt liv.
SAKER SOM SUGER MED DENNA HÖST:
Jag får ligga här ensam i mitt rum med tända ljus och smäktande ballader utan den mest underbara mannen(?) i mitt liv.


Seni cok özlüyorum, seni cok seviyorum ve seni cok istiyorum
benim askim
come now and make my heart beat the way it should...

I'm preparing for a breakdown

Ja this heavy cloud fortsätter att hänga över mig... Jag orkar inte riktigt. Orkar inte riktigt något alls.
Jo okej, jag skulle faktiskt orka sätta mig på bussar och tåg för att komma till Arlanda. Jag skulle orka stå och köa i en halvtimme. Jag skulle orka vänta en och en halv timme på att få på planet. Jag skulle orka sitta på ett plan i drygt fyra timmar. Jag skulle orka gå igenom passkontrollen och få en stämper där det står Giris. Jag skulle orka vänta på min väska. Jag skulle orka åka 2 timmar till Alanya. Jag skulle orka det för att få se dig om så bara för en kväll. Om så bara för en kväll.

Jobbet sucked as usual. Känner mig inte direkt som en människa där. Det mesta känns likgiltigt och jag försöker hålla det så. Inga känslor. Bara tänka rent i pengar.
Brukar sitta och nynna för mig själv där jag sitter i kassan, men idag bestämde jag mig för att nej, det är nog ingen idé. Det lät nämligen såhär Nej den lyssnade jag på när jag var där i juni, Nej den lyssnade han på sist vi pratade i telefon... Hela tiden ekar något sånt i mitt huvud.

Vad ska man göra? :(

.

Förlåt men jag måste säga att livet känns ganska ovärt just nu.....

blogginlägg 11/10 23.28

Oh dear god, jag vet inte vad jag ska säga.. Förutom att någonting hände på jobbet igår och jag hade inte långt till tårarna då jag bara såg alla fina stunder framför mig. Jag vill gå längs atatürk hand i hand och bara smygtitta lite på dig och inte riktigt förstå hur du valde mig. För du, du är fan underbar och så snygg (men fortfarande för smal).
No words needed där vi går. Bara du och jag varma sommarkvällar.
Det kan verkligen inte vara hälsosamt att ha såhär mycket saknad i sig..

Efter jobbet åkte jag direkt till Blackan.. Det var rejält läskigt att gå där i mörkret, trodde det kanske skulle hoppa fram en vampyr! (Typ på riktigt tänkte jag det, vilket är helt sjukt). Annica och jag hade det riktigt mys med turkiskt te och chirre med dirre och grejer. Annica är det väldigt skönt att umgås med, trots åldersskillnaden som jag slutade tänka på ungefär samma minut som jag fick reda på den eftersom att hon är mycket yngre i sinnet och jag är lite äldre (?) redan en cynisk och bitter människa, skämtosido även jag skrattar och har kul. Nej vi är likasinnade helt enkelt och passar därför bra ihop.
Dock kan jag inte säga att hon mildrar min Turkietmani, snarare tvärtom eftersom att vi drar allt till sin spets.
1. Vi hinkar i oss turkiskt te.
2. Vi tittar tragiskt nog på turkisk tv, vad det än är för program eftersom att Annica upptäckt att hon har två turkkanaler!
3. Vi lyssnar på turkisk musik.
4. Vi pluggar turkiska ord.
5. Vi försöker dansar turkisk dans
6. Vi ältar, ältar, ältar och tjatar på om våra älskade pojkvänner och minnen där nere.

Men det får mig att må gudomligt samtidigt som det är ett litet helvete eftersom att jag saknar honom sååå mycket.
Men tipptopp att ha funnit en så god vän!
Yakup är inte det enda positiva sen Yakup eller vad man ska säga.. Så mycket har hänt i mitt liv. Jag har fan vuxit mer än någonsin, nya älskvärda människor har kommit in i mitt liv, jag har nya erfarenheter, jag har åkt till en annan kontinent själv.
Nu loggade han in på msn.... Mwi.

Besvikelse

Vilken match... Fy fan. Och ja jag tänker klaga på domaren!
Bollen var fan i mig inte över linjen, domaren dömde bort ett mål för oss och dömde minst 2 orättvisa frisparkar..
Ser inte ut att bli något VM för oss. Otroligt tråkigt.

Något som däremot är trevligt är min nya kontakter jag gjort de senaste veckorna via bloggar. Känns skönt att prata med människor som verkligen vet hur jag har det för de har varit eller är i samma/liknande situationer.
Så ett extra plus till er, ni gör det lättare!
Nu får det bli lite film i sängen innan jag tackar för ikväll...

All we know is distance..

Idag har det inte varit nådigt... Så trött. Kanske inte konstigt efter endast 4,5 timmars sömn. Men vad gör man inte för lite kärlek..?
Plus att mitt vänstra ögonlock är riktigt torrt och har liksom blivit tungt på grund av det så mitt öga ser lite konstigt ut och i och med att det är tungt så känner jag mig tröttare än jag redan är.
Därför har jag bestämt mig för att stupa i säng en stund nu för att sen göra mat och TAGGA FÖR MATCHEN!

see you later!

Trött, tröttare, tröttast!

Ja jättebra, man vet ju att inget brukar bli som man tänkt sig... Jag skulle ju sova igår. Tidigt. Eftersom att varannan lördag väntar jobb kvart i åtta så det är bara att masa sig upp halv sju.
Men nej, istället pratade jag i telefon till klockan 2. Ja, man kan ju gissa med vem!
Nu längtar jag redan till klockan 16 och jag får gå hem igen... Då ska jag sooooooova lite!

"You are my askım, big love and boss" - Yakup

Tack gode gud.
Nu är det frid och fröjd i min hjärna. Har spenderat förmiddagen med att samtala med min käre pojkvän.
Det var lite knackligt i början men sen lättade det eftersom att jag tillslut lyckades säga saker han tyckte om. Ja detta var saker jag menade såklart, det var inte något jag bara gissade att han skulle gilla så det skulle bli bra. Nej ärlig måste man vara och det har jag nog varit mot mig själv de senaste dagarna.
Och i ärlighetens namn kan jag säga att jag prioriterar honom först nu och han är högst på min önskelista. Därför kommer jag att anpassa mitt liv efter hur jag tror kommer bli lättast för vårt förhållande att överleva och utvecklas. Jag ger fan i vad folk säger om det. Faktiskt.
Det betyder inte att jag kommer ge upp mina drömar och mål, jag är en smart tjej måste jag ändå få anse, jag bara "put them on hold" ett slag, tills allt har ordnat sig så som jag vill.

Nej skönt att tjurerierna är slut och vi kan återgå till våra glada, trevliga, mysiga, roliga och bästa samtal. Även om det är dyrare.
Och jag är hans big love, big love. Det var första gången han sa det.. På tiden kanske. Och sen hade vi det obligatoriska partjafset "but you are my big love, no you are min, yes and you are mine, but.." ja. Oj oj, snacka om tvära vändningar, men nu kanske jag lyckas åstadkomma något utan att känna mig helt lost.


You loving me is everything I wished for... <3

The Sun Is Gone Before It Shines

Som någon sa.. Det är inte lätt när man bråkar med dem, det är liksom inte bara att springa hem till dem.
Hade jag haft pengar nu hade jag däremot satt mig på första bästa flyg och åkt. Det här är fan inte nådigt.
Jag hoppas verkligen, verkligen, verkligen att det här kommer till sin ände snart så att säga.

I wish you knew how much I love you, how much I need you, how much I care <3

Just wanna be together

Nej nu är jag trött på det här.. Jag förstår inte hur jävla sur han blir egentligen.
Det är väl det jobbiga, att båda har kort stubin och drar alldeles för förhastade slutsatser. Men såhär lång tid brukar det faktiskt inte ta.
Och han får faktiskt höra av sig nu. Jag har skickat sms och maila, men lyfta på luren får han göra nu.
Och förlåt då, jag visste inte att du behövde höra ordet VI. Men nu har jag fått höra av folk att det är det som är felet. Det är något så självklart för mig att jag inte tänker på hur jag lägger fram planerna. Det trodde jag faktiskt du visste.
Annars får väl jag krypa till korset i alla fall och ringa.

Det är du och jag ju, mitt hjärta ska ingenstans.

Cold desert

Folk säger till mig att det är bra att jobba, då tänker man inte så mycket...
Men faktum är att mina dagar flyter mycket snabbare och lättare när jag är ledig och gör det jag vill göra.. Klart jag skulle vara i starkt behov av pengar om jag inte jobbade och okej, ibland blir det lite ensamt och tankfullt men då är det bara att städa eller hitta någon fika/promenaddejt.
En snille slog mig idag,,, men vi får se vad som händer. Jag väntar ut framtiden lite. Eller först väntar jag på posten så jag kan skicka det vidare.. :)

Sjukt effektiv dag

Hann med en snabbfika med Özlem idag, väldigt trevligt och tur för mig är att hon gått tillbaka till sitt gamla schema så att man kan träffa henne lite oftare. Fast nu ska ju jag snart börja jobba skiten ur mig. Ser inte fram emot det.
Kom hem vid halv ett igen och har småstädat lite överallt sen dess och sånt, ja det börjar ta sig, i alla fall i "min del" haha. Ska väl fortsätta med att plocka och rensa där det behövs..
Har även ringt till huvudkontoret idag men löneansvariga satt i möte hela dagen, hoppas dock att hon ringer tillbaka idag.. Ska försöka göra så att de drar mer skatt då jag verkligen inte har lust att betala rest det var mycket roligare att få tillbaka några tusenlappar som sist. Sen tänkte jag fråga lite om semestererstänningen också eftersom atyt dte känns lite struligt med den biten. Vore ju underbart att få lite extra från det. Så den här veckan, eller halvveckan snarare har jag faktiskt utfört en hel del som jag skulle göra. Sjukt bra.
Ju mer effektiv jag är ju mindre tänker jag på det jag inte riktigt orkar tänka på för då blir jag bara ledsen.
Nu ska jag dessutom vänta på att han ringer till mig och det kan ju ta ett tag eftersom att han är så jävla grinig på mig nu... Ovanligt.

"LAGFOTO"

Saknar så jävla mycket :(


I bought a ticket too love

 

Min och Yakups Lovestory

Det hela började med att jag och min kompis ville åka utomlands.. Vi båda jobbade under sommaren, så vi bestämde oss för att åka på höstlovet. Vi ville att det skulle vara så varmt som möjligt. Jag ville gärna åka till Kreta, hade vart där två gånger innan och jag gillade det väldigt mycket. Kanrieöarna kollade vi även eftersom att det är varmt större delen av året. Tillslut gav min kompis förslaget att vi kunde åka till Turkiet.. Eftersom att det skulle vara varmt där under den perioden och hon hade vart i Alanya en gång tidigare och tyckte det var bra. Så okej, vi bestämde oss för Turkiet och bokade resan i Augusti när lönen hade kommit.

Den 25:e oktober 2008, skjutasde min mamma oss till Arlanda sa hejdå och "Mikaela bli inte kär i någon turk nu bara" Nej då sa jag, jag ska dit och ha kul, kanske någon snygg norrman eller svensk. Planet gick 18.05 och vi var väldigt förväntansfulla, första gången någon av oss åkte utomlands själva. Bussen tog oss från Antalya till Alanya och jag minns känslan såväl. Vi låg på varsit säte mitt emot varandra, det var mitt i natten och jag kollade upp på den stjärnklara natten och såg en stjärna falla och jag kände att något var på gång, att det skulle bli en speciell resa.

Bussen stannade utanför Hacibey ungefär vid ett på natten, så vi checkade in och kollade hotellrummet. Vi var ett av tre sällskap, så man kan säga att det var jävligt dött. Detta eftersom att vi var där i princip sista veckan av säsongen. Somnade ganska fort och gott gjorde vi också. Dagen efter ville vi såklart kolla allting. Hotellet, området och stranden. Blev en mysig promenad runt vårt område innan vi slutligen la oss en stund på stranden. På kvällen låg vi och glodde på tv:n i rummet och gjorde oss slutligen i ordning för att gå ut och äta.. Vi tänkte ta oss mot hamnen för det var där det hände hade vi hört. Vi började gå gatan ner och svängde sen vänster. Första restaurangen började de såklart ropa från. Han hette Hans och allt var det var och vi skrattade bara lite och gick vidare, sen vid nästa restaurang stod Pelle. Okej, vi tog i hand och vi tyckte båda att det var den snyggaste turken vi sett, haha. Dessutom snackade han en hel del svenska, men vi velade ändå ganska mycket. Och då kom såklart "Ni får en gratis drink, Pelles special". Aa, okej då. Vi käkade och om maten var god hell yes. När vi ätit upp och skulle vidare sa Pelle att de skulle dansa kycklingdansen imorgon vid 21.. Och där var jag hooked, jag fick sån charterkänsla så vi bestämde att gå tillbaka dagen efter.

Kvällen den 27/10 kom, vi gjorde oss i ordning och gick ner till samma restaurang, Marco Polo. Vi satt där, Pelle kom fram och pratade lite med oss, fårgade om vi skulle festa även idag. Japp sa vi och han sa att några som jobbade där skulle skjutsa ner två andra svenska gäng som satt på restaurangen och att vi kunde åka med dem om vi ville, javists tänkte vi. Jag blev kär i drinkpinnarna och lade två från mina drinkar i min väska. En av servitörerna kom och frågade varför alla tjejer gillar dem så mycket och jag skrattade väl bara lite. Efter någon minut kommer han tillbaka till vårat bord och lägger en hög framför mig. Oh yes, det var min pojkvän som gjorde det. Haha. Det var det gulligaste en kille gjort tyckte jag... Sen följde vi med dem ut. Det var jag min kompis, Yakup, hans bror och kompis plus tre andra svenska tjejer. Vi satt på ett ställe med soffor och jag satt mellan min kompis och Yakup. ag hade nästan precis innan gjort slut med min expojkvän och min kompis tyckte då att jag var värd ett litet hångel. Och ja vad ska jag säga... Jag var väldigt full. Jag kommer ärligt inte ihåg vem som började kyssas, men kysstes det gjorde vi och sen fick han mitt nummer och resten av veckan gick vi till den restarangen.

Fjärilarna började flyga ganska på en gång och han började uppta mina tankar, jag började längta till kvällarna, som bjöd på kyssar och massa pirr i magen och jag log lite för mig själv för jag tyckte det var helt galet! Den 29/10 var vi på James Dean och det var där jag insåg att Holy Moses, jag är så hooked på honom. Det var som en film, han kom fram till mig på dansgolvet och började kyssa mig. Allting försvann och ja, det är så klyschigt allt men jag gillar det litegrann.

Sista kvällen kom och Yakup skulle ta med mig och min kompis till sin kusins bar.. Sedan gick vi alla fyra till stranden, och där mot ett räcka sa han de för mig magiska orden "I think I'm falling in love with you and that scares me.." Åh herregud mitt hjärta hoppade över några slag. Jag var ju kär i honom men trodde att jag var en turist han hade lite kul med den här veckan.

Jag åkte hem, så förvirrad och full av kärlek. Vi hade varandras nummer och mailadresser. Vi började snabbt prata i telefon nästan dagligen och byggde upp någon slags relation på telefon.. Det blev en massa strul och omändrade planer. Men tillslut sa min älskade pappa att okej, jag åker med dig. Han ville inte att jag skulle åka ner själv för det var vad det lutade mot, så han tog med en av mina systrar och mig ner dit för en veckas semester och jag har nog aldrig varit så nervös i hela mitt liv. Vi kom fram på dagen och pappa och min syster gick ut för att kolla runt jag tog en dusch och skulle ringa men det tog ett bra tag innan jag vågade sen gick jag ner till stranden och väntade. När jag såg honom komma gående, alltså det går inte att beskriva det var så overkligt allting, men vi bara kramades länge och sen spenderade vi veckan tillsamms.

Jag var nere i juni och tre veckor i augusti och dte blir jobbigare och jobbigare för varje gång att lämna honom. Och nu väntar vi på att säsongen ska ta slut så att han kan åka till Ankara och förhoppningsvis få visum för att komma och hälsa på mig innan jag åker ner dit igen för att stanna ett tag... Så så är det. Jag ångrar inte ett enda dugg. Hur mycket motstånd jag än möter och hur mycket jag än saknar honom och inser att det här kommer att vara det svåraste att ha att göra med, så spelar det ingen roll. Jag vet inte hur han lyckades, jag vet bara att jag är galet kär och hur otroligt det än är så växer de redan starka känslorna varje dag!


Heavy clouds

Idag har jag haft det ganska trevligt ändå måste jag säga... Fast jag blev såklart ännu mer avtänd på att jobba där jag gör.
Jag var och hälsade på på min kära mors jobb, ett dagis.
Jag har ju känt ett tag nu att jag vill jobba på dagis nu medan jag inte har någon utbildning och allt sånt eftersom att jag älskar barn och barn gillar mig också. Men istället sitter jag i kassan och drar varor. Jag vill inte end börja skriva + och - lista för de båda jobben, för då bryter jag nog ihop på en gång.
well well, pengar behöver jag ju i alla fall..

Jag hatar att jag lyckas trassla in mig hela tiden. Jag är nog konflikträdd, eller jag är så rädd för vad folk ska tycka och säga om mig. Därför vill jag nästan, nästan alltid göra alla glada i min omgivning och försummar mig själv rätt ofte. Kan i och för sig vara just därför jag går och bär på så tungt..
Jag har ju nämligen sagt nu att jag ska åka till Turkiet Januari-April typ.. För det första börjar jag inse nu att det kanske inte håller då jag inte kommer kunna få ihop tillräckligt med pengar. Och sen fyller 2 av mina absolut bästa vänner 20 i februari och jag vill verkligen vara hemma då.
Så vi får helt enkelt se, om han kommer hit så kan vi såklart skjuta på det, men om han inte kan. Då vet jag inte vad jag ska göra för tanken på att vara utan honom ytterligare några månader dödar mig.
Typiskt mig. Jag vill bara en enda jävla stund känna mig lite glad och lätt och nöjd. Men nej alltid ska det vara något.

När det blir mörkt och kallt väder, följer jag efter..

Den 6:e november är det dags igen. Drygt 2 år sedan sist.
Kent släpper nytt. Min kärlek till dem kommer aldrig att försvinna, they will always be number one.
Och nu blir det mörkt ute. Och kallt.
Och de här legendariska höstdepressionerna brukar nå även mig, mer eller mindre.
Då känns det fint att kunna sitta i sitt rum med tända ljus och bara dras med i musiken, dras med i stämningen. Den här tunga men ändå så otroligt verkliga stämning. För ett ögonblick glömmer man allt, musiken uppfyller en.
Många gånger har jag fått stå till svars för att jag älskar Kent. Per automatik är jeg en sån där otorligt olycklig människa som skär mig och tänker på att ta mitt liv stup i kvarten. Det är dock den största osanning. Jag älskar livet, men jag är medveten om att det finns svarta hål och dessa kommer varje människa kliva in i och förhoppningsvis igenom. Det spelar ingen roll hur mycket vi än planerar och fixar och försöker undvika det jobbiga, det svarta, det sorgsna, det likgiltiga. Vi alla hamnar där någon gång.
Detta lär låta konstigt men jag uppskattar de perioder i mitt liv jag haft då jag bara velat ge upp allting, för utan dem skulle jag inte heller kunna känna total ren lycka.
Jag tycker bara det är viktigt att vara medveten.

Affärskvinna nästa, yes!

Kul att jag här hemifrån kan hjälpa min käre pojkväns restaurang att tjäna pengar såhär i slutet av säsongen.
Idag är det ju som bekant kanelbullens dag och jag skickade ett mms med mina kanelbullar till honom och sa hej idag är det kanelbullens dag.. bla bla bla osv.
Nu berättade han att han hade skrivit någon skylt med texten "kanelbullens dag" och det hade tydligen kommit rätt mycket svenskar förbi och skrattat lite åt skylten, då fastnar de ju och pratar lite kanske. Så det hade tydligen vart rätt mycket svenskar där ikväll.
Se vad man kan hjälpa, men han tycker såklart allt var hans förtjänst, men då satte jag faktiskt ner foten och sa att nähä du, hade inte jag sms:at dig hade inte du vetat det ordet och då hade svenska människor inte reagerat lika mycket.. Så han gav väl mig halva äran då.

Nej nu blir det John Blundbesök.

Cause I'm dangerously in love with you I'll never leave Just keep loving me the way I love you loving me

And I know you love me, love me for who I am 
Cause years before I became who I am, baby you were my man
I know it ain't easy, easy loving me
I appreciate the love and dedication from you to me
Later on in my destiny I see myself having your child
I see myself being your wife and I see my whole future in your eyes
The thought of all my love for you, sometimes makes me wanna cry
Realize all of my blessings, I'm grateful to have you by my side

<3

Sunday, bloody sunday

God morgon.
Vaknade för ett tag sen och satte på mobilen, som tur är stängde jag av den i natt..
Då hade de ringt från jobbet och frågade om jag kunde jobba. Fy fan.
Ringde när jag hade vaknat till ordentligt och då hade de fixat det som tur är. Hade ingen lust att jobba idag. Jag ska ju baka kanelbullar!
Och ikväll tänker jag laga middag och då ska det fan bli kizir, det var längesen jag åt det. Mumsigt.

Gårdagen var riktigt trevlig. Vi lagade tacos och ja umgicks hemma hos Jossan drog vi oss in till stan, det var synd att inte Lovisa följde med, men jag förstår henne. Hatar att gå ut kväll innan jobb. Det är så ovärt. Jag brukar aldrig kunna slappna av då. Jag bara tänker på hur mycket kan jag dricka, när jag ska ta bussen när jag måste åka därifrån då osv. It goes on all night. Men ja igår var ingen sån kväll för mig lyckligtvis. Dansade gärnet och tappade rösten lyckades jag göra också!

Får se vad man gör av resten av dagen, förmodligen lite städning sen ska jag ng sova lite till...

I gotta feeling that tonight's gonna be a good night

God morgon.
Jag vaknade upp på en madrass på Fias golv denna morgon. Jag känner mig så dålig. Jag åkte hem till henne direkt efter jobbet, var hos henne vid ja, tio kanske. Vi käkade kollade på Idolutröstningen (vilken jag inte fattar nåt av för övrigt, trodde det redan var klart vilka som gick vidare osch sånt)
Sn skulle vi dricka te och kolla på film.
Och jag vekrligen typ tvärsomnade. Fy fan vad trött jag var.
Så det blev inte många timmars umgänge..

Nu ska jag strax iväg till Blackan igen och träffa Annica, så ska vi till en "turkaffär" och köpa telefonkort till mig. Wiihu, billiga telefonräkningar här kommer jag, oh yes!
Sen ikväll blir det faktiskt utgång. Har inte varit ute sen jag var i Alanya... Och det var väl egentligen inga riktiga utgångar. Men men, det var ju några veckor sen nu.
Ja inatt blir det ju faktiskt fem veckor sen jag kom hem. Känns som att jag har varit hemma mycket längre dock...

Så ikväll ska jag äntligen träffa mina VGY-tjejer igen. Det är man ju inte alltför bortskämd med nuförtiden!


sjukdom på gång...?

Usch om det är något jag hatar förutom blodpudding och GB sandwich så är det echinagard. Fy fan, det kan vara det äckligaste som finns.
Men varje gång jag håller på att bli sjuk är min kära mor på mig Du borde verkligen ta echinagard.
Ärligt talat vet jag inte ens om det hjälper, men kanske för att jag tar det försent. Nu känner jag dock att nånting håller på att tränga fram i min hals och jag vägrar, verkligen totalvägrar att bli sjuk nu. Därför ska jag tvinga i mig denna vedervärdiga ört(?).

Ikväll blir det jobb igen. money is money och jag behöver varenda jävla liten krona jag kan få ihop!
Verkligen varenda krona...
Jag hatar pengar och vilken makt de har över mitt liv. Blä.

Ha en bra dag allesammans :)

Bara prat

Jag är verkligen helt slut nu. Men kan ändå inte sova.
Tankarna har snurrat hela dagen, samtidigt som ögonen svidit ordentligt.
Undrar lite vad som hände egentligen. Natten var minst sagt omtumlande, men kanske kom ett bra resultat av den.
Den som lever får se.
Känner mig fortfarande ganska ensam trots allt.

It's starting to get cold

I tisdags hade jag det hur mysigt som helst hos Annica i Blackeberg. Japp mina vänner, jag var där. Annica lät den rätte komma in.
Först gick vi och hyrde två skräckisar, eftersom att det var detta som var själva huvudaktiviteten. Det blev Asylum och The Eye.
Sen gick vi hem till henne och drack turkiskt te och åt kanelbullar. Sen bestämde vi oss för att åka till MediaMarkt för att kolla filmer och ny mus till Annicas dator. Det blev så att jag köpte All the boys love Mandy Lane. Vet egentligen inte varför. Eller jo, för att den kostade 39 kronor. Sen började vi prata med en jättetrevlig tjej på telefonavddelningen. För nu jävlar måste jag ta tag i mina telefonräkningar. Hon berättade lite om vilka operatörer som är billiga utomlands. Nu i oktober gå mitt 3-abonnemang ut (thank god). Sen berättade hon även om dessa typ av kontantkort man kan köpa till hemtelefonen. För 100 kronor kunde man ringa ungefär 15 timmar... Jaha. Kul att jag har betalat 2000 för 16 timmar. Jaja, jag hoppas att det blir bättre nu. Till mobilen lutar det åt Halebop, fria sms till alla operatörer och hela världen, så det låter väldigt bra.
Sen blev det lite käk och vi kollade på våra filmer. Inte jättebra precis, men de funkade. Det blev mycket prat och jag somnade väl vid tre och klockan ringde halv åtta. Väldigt trevlig kväll och sällskap.

Igår jobbade jag hela dagen. Det börjar bli riktigt tröttsamt med alla jävla smygrassar på det stället. Jag orkar inte lyssna på skiten. Så jävla patetiskt att jag, aa jag vet inte vad. Själv är jag konflikträdd, framförallt med människor jag inte känner särskilt väl, så jag orkar inte bry mig. Kanske också för att jag varit invandrares försvarsadvokat sedan länge. Men de där små kommentarerna kommer hela tiden.
En del av mig vill bara säga något, men som sagt. Jag tjänar nog mest på att bara hålla käften.

En sak som är väldigt underlig att varje gång jag tänker "vad skönt imorgon börjar jag sent då kan jag gå ut och jogga" så får jag känningar i halsen och jag vägrar bli sjuk, så det är klart jag inte vill ge mig ut och springa då. Undrar vad min kropp försöker säga mig.

RSS 2.0