Tack gode gud.
Nu är det frid och fröjd i min hjärna. Har spenderat förmiddagen med att samtala med min käre pojkvän.
Det var lite knackligt i början men sen lättade det eftersom att jag tillslut lyckades säga saker han tyckte om. Ja detta var saker jag menade såklart, det var inte något jag bara gissade att han skulle gilla så det skulle bli bra. Nej ärlig måste man vara och det har jag nog varit mot mig själv de senaste dagarna.
Och i ärlighetens namn kan jag säga att jag prioriterar honom först nu och han är högst på min önskelista. Därför kommer jag att anpassa mitt liv efter hur jag tror kommer bli lättast för vårt förhållande att överleva och utvecklas. Jag ger fan i vad folk säger om det. Faktiskt.
Det betyder inte att jag kommer ge upp mina drömar och mål, jag är en smart tjej måste jag ändå få anse, jag bara "put them on hold" ett slag, tills allt har ordnat sig så som jag vill.

Nej skönt att tjurerierna är slut och vi kan återgå till våra glada, trevliga, mysiga, roliga och bästa samtal. Även om det är dyrare.
Och jag är hans big love, big love. Det var första gången han sa det.. På tiden kanske. Och sen hade vi det obligatoriska partjafset "but you are my big love, no you are min, yes and you are mine, but.." ja. Oj oj, snacka om tvära vändningar, men nu kanske jag lyckas åstadkomma något utan att känna mig helt lost.


You loving me is everything I wished for... <3