Här sitter jag. Försöker undvika min resväska som står redo för att fyllas inför morgondagen.
Det har vart mycket upp och ner. Ska bli skönt med svensk luft och det som finns där. Men.. Jag vet ju vad jag lämnar här och det vill jag inte lämna.

Anna har precis påbörjat sin resa mot Finland. Vad konstigt det känns. Imorgon är det min tur. Vet inte riktigt vad jag känner faktiskt. Konstigt.


GONNA MISS YOU..

.

Känsligaste tjejen här.
Kanske för att jag har min he,biljett bokad. Nästa lördag bär det av mot Sverige.
Kanske för att jag har den okänsligaste fästmannen.
Kanske för att jag har mens.
Kanske för att mamma och de åker hem imorgon.
Jag vet inte??

Nu vill jag att Anna ska komma tillbaka från Adana så jag har den som förstår mig så bra, den som jag kan gråta hos, skratta med och berätta precis det jag känner för. Så vi kan ha våra sista dagar i Alanya tillsammans.

Because I, I, I wanna know what its like

not to love you

 

Scary, but maybe true...?

Jag har sedan sist vart en hel dag på Aqua Park med Karin och Filippa. Stört roligt och färg som fan fick man.
Fikat på Starbucks och fikat på Pause. Spenderat alldeles för mycket pengar.

Beklagat mig över Ys playstationspelande, som tyvärr inte sjunker utan går åt andra hållet. Så det är kul japp, när han inte jobbar så spelar han. Nä vi har hunnit kolla på The blind side. Jag har även dragit av filmen Passengers. Har fortfarande inte bestämt mig för om jag gillar den eller inte.

Igår prövade jag att köra motorcykel eller en vespa eller nåt i den stilen. Kan ju säga att Alanyas trånga gator inte är det bästa stället att lära sig på, det var nära en liten olycka när jag fick lite panik som vanligt och råkade gasa på för fullt istället för att bromsa. Men ingen fara mamma, du kan va lugn. Det gick bra.  Hehe, men tror jag håller mig bakom Y i fortsättningen. Han frågade efter hur mitt hjärta kändes, det var lugnt som vanligt han sa han trodde jag ljög. Men jag tror det var hans hjärta...

Jaha så var det midsommar igår. 10 glada tjejer intog Elite för silltalrik, mums (ja förutom araben då.. haha puss!)
Midsommardans, lotteri och svensk musik. Dansen kring "midsommarstången"... Turkarna som gick förbi måste ju bara tänkt "Vad i helvete är detta..." haha.
Sara vann tre vinster på lotterna, vi andra? Hic, nada, nothing! Å andra sidan köpte hon en del fler än oss andra också.
Efter att den sista vinsten, på 5000 kronor delats ut  (till en jävla norrman, på svenskarnas dag! Skam!!) så drog vi till Queens Garden. Wii första gången jag var där för i år och som vanligt - sånt jävla ös!!
Blev lyckligast på hela kvällen när jag såg Malin och hennes fästman komma eftersom de bara gjorde ett stopp i Alanya. Det gjorde min kväll.

Lyckades få Yakup att komma också hihi. Så vi kom hem vid 3, då ska han spela playstattion då så man inte får nån kontakt what so ever. Gick och la mig, vaknade och ser att han inte ligger bredvid mig. Kollar på klockan, 05.25. Går ut ocvh dricker vatten, där sitter han och Ramazan som två idioter helt inne i sin fotbollsmatch. Efter en liten blick från mig så kom han snabbt som attans in och la sig. Konstigt att han är trött liksom!? Haha.

Jag och Malin på Queens Garden

PUSS MIN ÄLSKADE

Alltså har jag missat nåt?  Är det inte midsommar imorgon? Varför skriver alla glad midsommar idag? Helt förvirrad tjej här.

Hellu!
Jag vet verkligen inte vad jag ska skriva här. Har aldrig haft sådan bloggtorka i hela mitt liv. Hehe.
Här är det sig likt fast ändå inte, det är varmt fast inte så överjävligt varmt som det brukar vara, det är mycket folk men långt ifrån så mycket som det brukar vara, jag tror att det är sjukt många som väljer all inclusive, så himla tråkigt ju. Vad får man ut av en semester då?

Annars? Det har blivit lite mycket äta ute så igår var jag och Anna på Migros och storhandlade. Så nu är frysen och kylen fulladdad. Har vart på stranden, bränt mig jättemycket och fjällar som en orm, men igår smörjde jag in mig ordentligt så det ska inte vara några problem.

Och surprise surprise så har vi haft en storfight. Som vanligt säger han riktigt elaka saker som han inte menar. Någon  som vet hjur man kan träna upp någons psyke? Så man kan prata och inte behöver springa och gömma sig eller säga dumma saker för att man är arg och konflikträdd? Nu är det bra igen. Som vanligt. Idag har vi tittat på The Ugly Truth, tror han överlevde trots att den var romantisk. Haha.

Ikväll blir det födelsedagsmiddag för någon jag aldrig träffat på Orange i hamnen. Hehe. Så det var väl det. Nu skulle en caramel frapp. Sitta fint från Starbucks.

Idag är Y ledig till fyra igen, när han börjar har jag en fikadejt med underbara Karin!
Vi stack iväg hem till familjen och käkade frukost. Så roligt att se alla igen. Det var fullt hus, vilket det brukar va men nu fullare än vanligt. Ys ena syster som bor i Bismil är här med sina tre barn så det var full rulle.
Det var dagens händelser än så länge. Nu har vi myst lite innan han drar till jobbet och jag fortsätter leva det hårda turkfru-livet här.
Tjing på er

Hellu! Live from Alanya, haha.
Ja vad ska man säga. Efter 8 månader i Svea känns det lite overkligt att vara här igen. Jag har redan hunnit med starbucksdejt med Anna, Tina, Sara, Karin och Filippa. Mycket trevligt! Fick min efterlängtade caramel frapp.. hur det nu stavas.
Jag har också hunnit med två svängar på ATM blev två nagellack och en klänning.

Lycklig blev jag idag av min phonis eftersom jag kunde prata helt gratis med Zandra som är i Sverige. Wii och bästa. Hon kommer hit nästa vecka!!!

Vi hörs, nu ska jag pussa på min fina!

Ja gissa vad jag gör? hmm min hemtenta såklart, eller? Alltså fy fan. Vet inte hur detta ska gå alltså? Snacka om att bli depp av att ha tre år plus en kurs kvar och jag är redan skoltrött. Sorgligt. Dessutom kommer man va skuldsatt upp till trädtopparna när man är klar. KUL.
Alltså jag är beredd att lägga ner skiten nu. Orkar inte. Just nu är dte enda jag ser framför mig: ALANYA. för resten av mitt liv typ. Kanske jobba lite som guide ett tag eller så. Tjatigt värre, jag vet. Men kom igen, ni vet hur det är? Kanske?
Jaja jag vet att jag skulle va jätteboared där nere efter typ 4 månader. Den här gången ska jag i alla fall vara iskall och vänta på priserna. Om man köper någon dag innan kan man ju komma undan riktigt billigt!

I alla fall.. Imorgon när tentan är inlämnad ska vi ha grill&vin-mys hemma hos Linda. Det har vi sett fram emot hela veckan, så det blir nog grymt.

Där mitt huvud är...

Jag o Sara Salgisen, som jag saknar en del faktiskt! Va längesen nu!

Kleo♥ och brun...

Underbara dagar med min älskade frugis såklart!

och baby, baby, baby oooooh♥

Just nu har jag sån grov längtan efter Alanya.
Det har vart snö, kallt och mörkt i snart tre månader. De säger att det kanske inte försvinner förrän i april.
Men jag, jag börjar bli jävligt less!

Jag vill inte behöva tänka måste måste måste. Jag vill kunna vara vaken till tre, fyra fem om jag vill och vakna klockan tolv. Jag vill följa dem gatorna som jag kan så väl, till tisdagsmarknaden och frossa i frukt & grönt. Möta en kompis för fika på Pause eller gå ner till stranden och döda timmar. Promenera upp till borgen och drunkna i världens vackraste vyer.
Jag vill kunna gå upp till N och dricka te, få äkta turkisk mat på balkongen och hacka mig fram på den turkiska jag kan och nyfiket snappa upp varenda ord hon säger till mig.
Jag vill klaga på att det är så jävla varmt att man inte orkar röra sig, sluka iste efter iste.
Ta en runda ner till hamnen, dricka nån drink som bara kan smaka som det gör i Alanya.

4 månader kvar. Andas in. Andas ut.  - Snart så, snart....

 

Saknar er allihopa så himla mycket och hoppas vi har en återförening om inte alltför lång tid.

Jag lnskar att vi bodde närmare.

Är så glad att jag träffat er tjejer.

Vi kommer alltid att ha Alanya och Alanya kommer alltid att ha oss.

Alanya 2011, LADDA FÖR FAN!

 

Älskar er♥

Första veckan jag var nere ringde ett svenskt konstigt nummer till mig, hade knappt några pengar på mobilen så jag svarade inte. Hade mina misstankar om vem det kunde vara.
Dagen efter ringde samma nummer igen, precis samtidigt som jag höll på att berätta för Yakup vad som hänt dagen innan, när jag sa vem jag trodde det var, sa han men svara då!!
Jag gjorde dte och hoppades på att samtalet inte skulle avslutas innan det var klart på grund av att mina pengar tog slut. Mina misstankar var korrekte, det var nämligen från migrationsverket och ingen mindre än vår egen handläggare. Hon sa att vi måste förlänga hans pass 2 år om vi inte vill krångla med det härifrån vilket kommer bli dyrare. Jag fick hennes mailadress och vi fixade det så fort vi kunde och mailade inscanade foton av det. Jag hörd einget mer efter det, förrän idag då. Jag som hade ringt och terrorisera henne denna vecka, men nu är det alltså inte nödvändigt eftersom beslutet verkar vara taget. Det gick fort alltså. Inte ens 3 månader sen han var i Ankara.
Jag hoppas hoppas så innerligt att det är positivt, vad ska vi göra annars?

Dagarna innan jag åkte hem slutade Yakup lite tidigare. På torsdagen var jag på internetcafé på kvällen och gick tillbaka till restaurangen vid tio och då fick han gå. Vi gick till Bamyaci och fikade. Servitrisen där var väldigt mån om att vi fick det vi ville och att allt var bra, ville vi ha något mer osv. De är väldigt snabba på att plocka undan och fixa när man äter där nere tycker jag, ibland känner man nästan att de står och väntar på att man ska ta sista tuggan så de kan duka av.
Vi blev bjudna på en varsin liten kaka till, Yakup berättade att hon hade sagt att vi var ett så fint och gulligt par så därför ville hon bjuda på det. Sweet. Skulledet nånsin hända här? Nej! Man kan säga att Turkiet är efter på många sätt och att de flesta har en viss okunskap om det mesta, men ack så vänligt folk och på det sättet ligger de före på många sätt. Inte just bara att de bjuder på kakor. På bensinmackar tankar de åt dig och tvättar bilen medan du väntar. Såna små saker. Jag förstår att en del säger att Svenskar är lika kalla som klimatet är där. Det stämmer på ett sätt.
Efter det gick vi hem och mös framför tv.n eller ja, jag somnade men ändå.

Fredagen - sista dagen var Yakup helt och hållet ledig. Det var skönt. Dock började vi dagen med ett litet bråk. Jag är otroligt grinig på morgonen om jag inte får frukost, men han har inte så bråttom med att äta. Detta leder till att jag blir superbitch numero 1. Slutade i alla fall med att vi käkade turkisk frukosttalrik på Günaydın. Vi drog ner till hamnen och Kemal för att jag skulle köpa en present till min mami som fyllde år och efter en sväng till Migros för att köpa mina freşa som nu ligger i kylen. Gött.
Sen promenerade vi hem till Nilüfer för att säga hejdå, där även Ys mamma var. Där var det kafferep tänkte jag säga, alla grannfruar var där. En aning obekvämt blev det. Det blev lit met, börek och kısırbollar. Mumsigt. Sen var det dags att säga hejdå, hans mamma sa något och Y skrattade lite, hon sa tydligen att hon tänkte komma till Sverige. Haha, gör det du sa jag!
Kvällen spenderade vi som tidigare sagt på Yasoun hos Onur. Y var allmänt off och tråkig. Jag tror det var för att han var lite ledsen, det trodde Onur med. Men det kan ju vara farligt att säga det.. Vi satt där i fem timmar och y var lagom uttråkad så han sa till mig att nu förstod han hur jag måste ha det när jag sitter där. Nej men det var väl på tiden..

Lördagen packade jag på morgonen och sen gick vi till restaurangen och åt frukost. Sen kom bilen som jag skulle åka med. Jag var återigen påväg till Sverige. Satt i framsätet mellan två turkar som snackade konstant. Föraren hade en asirriterande röst och han satt och tittade på mig ibland och jag kände bara blää kan jag få vara framme nu. När vi kom fram till flygplatsen skulle jag betala mina 30 TL som jag sparat för resan, då säger de att de ska ha 50. Jag hade sparat 30 för det är det jag betalat förut, men de sa att nej 50 är det nu. Som tur är hade Yakup gett mig en 10 Euro så jag fick ge den och klara mig utan pengar på flygplatsen. Det gick smidigt från Antalya till Istanbul kändes som att vi knappt hann upp innan vi skulle ner igen. Kom till Sabiha Gökcen vid 19-tiden och så började min långa väntan på planet mot Arlanda. 5 timmar var jag där. Läste en bok som tur är och hade min iPod, men riktigt drygt var det och gråtattackerna kom lite då och då. Men jag har slutat bry mig om det för längesen, det är bara att släppa ut det.
Planet landade vid 02.15 och jag fick min väska ganska snabbt. Min underbara mamma kom och hämtade mig coh vi var hemma nångång mellan 3, halv fyra. Blev helt deprimerad när jag såg snön på marken.
Somnade väl vid fyra och vaknade vid 11.

Hejdå Antalya :( vi ses snart igen...

 

♥♥♥♥

Senaste veckan har jag o Yakup (även Anna när hon fortfarande befann sig i Türkiye var med) spenderat en del tid på Yosun, där Onur jobbar. Onur är världens bästa. Så jäkla goskille alltså. Han pratar så mycket heeela tiden och man kan inte hålla sig för skratt. Onur jobbade på MP när jag var i Alanya första gången och vi tjejer spelade in lite filmer när han snackade för han va så fruktansvärt rolig när han pratade och krävde total uppmärksamhet. Förra året gjorde jag militären och jag träffade honom inte förrän i mars i år igen.
Nu spenderade vi däremot en jäkla massa tid på hans jobb.

 

I tisdags var jag och sa hejdå till Anna och följde henne till Otogar där hon skulle ta bussen till Antalya. Efter det gick jag återigen till restaurangen och satt där. Yakups mamma kom dit och jag satt där med henne, Yakups pappa och storebror. På eftermiddagen skulle mamma o pappa Öztürk gå på tisdagsmarknaden och frågade om jag ville komma med, varför inte tänkte jag, hade inget att göra. Väldigt spännande, haha, det var nog första gången jag var själv med bara hans föräldrar. Pappa höll i pengarna bestämde till största del vad som skulle köpas och sen fick mamma och jag bära. Yakup skickade sms att han skulle till hotellet för lite siesta, men då jag var övertalad att följa med hem och äta så fick Yakup komma dit helt enkelt, så käkade vi lite och drack lite te. Även Nilüfer och den lilla bebisen kom dit och hon var såklart arg för att jag inte vart uppe hos henne, men ja, vad ska jag sitta där och säga.

Jag var uppe hos henne dagen efter däremot. Var påväg till internetcaféet när hon var ute på balkongen och vinkade upp mig. Var där några timmar, käkade dolmas och drack te. Hjälpte henne att hänga tvätt och sprätta tyger. FC Köpenhamn spelade match och det var fullt av danskar på restaurangen så jag gick ner vid tolv då matchen var slut. Sura miner för det men det struntade jag i. Var faktiskt där för att träffa Yakup och jag kände att mina dagar var räknade.. Mycket riktigt höll de sista gästerna på att betala när jag kom ner så jag fick spendera tid med honom.

 

 

De första dagarna bjöd lite på strand och sol och på tisdagen var det dags för tisdagsmarknaden. Jag o Anna drog dit. Jag köpte lite strumpor och en väska. Väskan var dock trasig i dragkedjan så jag gick tillbaka efter en stund för att byta den. Höll på att lacka sönder på mannen i väskståndet. "I look this morning, no problem, understand?". Jag stod där o tjafsade ett bra tag, han vägrade ge mig pengarna tillbaka, men sa att jag kunde ta en annan väska. Det gjorde jag, en snyggare än den juag tog från början dessutom. Jag proppade i den i en påse och gick därifrån innan han skulle börja tjafsa om pris och grejer om den kanske.
Vi satt o pratade lite med en snubbe som Anna känner.

På torsdagen skulle vi köra en avslutningskväll för Tina. Den hade vi på Cubana. Jag käkade tacos och drack Carphina. Efter det gick jag och hämtade min man och vi alla fyra drog till Robin Hood och körde lite party. Jesus, vad det märks att säsongen börjar ta slut. Var typ tomt, bara ryssar som klär sig som jag vet inte vad...
Vi hade kul, dansade och fotade (rip, mina bilder) sen tänkte vi att vi skulle dra till Hollywood. Där var det dödare än dödast, så jag o Yakup tackade för oss och drog hem.

På lördagen åkte Tina hem efter nästan 6 månader i sträck där nere så det var ledsna miner hela dagen.

Ska ta tag i min lilla reseberättelse. Hoppas den inte blir alltför rörig.
Mamma skjutsade mig till Arlanda på lördagen den 9:e runt klockan 15. Mitt plan skulle gå 18.05. När jag komme rin på Arlanda ser jag att planet är försenat 20 minuter. Kul kul. Skickade sms till Mabel (Yakups svägerska) eftersom att vi skulle åka samma bil från Antalya till Alanya. Sen ser jag att planet försenas ytterligare 25 minuter. Fan vad arg jag var. På planet kom jag till slut och det var inte ett litet plan kan jag meddela. Sj'lvklart tog det en timme och 20 minuter för mig att få min väska också.. Jag var på bristningsgränsen kan jag säga. Ville smälla ner en jävla tysk som trängde sig in framför mig vid bandet så jag inte såg väskorna. Kom ut tillslut till 4 väldigt irriterande norskor, haha förstår dem, de hade väntat på mig i typ 3 timmar.
När jag äntligen kom till Alanya gick jag till restaurangen och där var det mörkt och tyst, klockan var väl efter 2 nån gång. Kocken satt vid datorn och kom ut och sa hej och frågade bara Yakup? Ja sa jag och han gick ner under restaurangen där de sover och hämtade upp honom. Åh fy fan vad jag blev glad. Han var lite yrvaken och jättesöt och rakad på huvudet och skäggig i ansiktet. Me like. Vi kramades lite sen gick vi till hotellet han fixat denna gång. Prestige hette det och var skitfint! På sängen låg filtarna som ett hjärta och i det hjärtat låg en stor fin blombukett med en lapp där det stod Jag älskar dig. Jag dog lite, jag har ju önskat och önskat att han skulle göra nåt oväntat och fint och där kom det. Kärt återseende och vi somnade väl vid fem, sex eller nåt skulle jag tro. Har ingen egentlig koll.

Umgicks en del med Anna och Tina såklart medan de var kvar. Blev många fikor med tårtor. Vi hann nog dra av alla kedjor tror jag; Oba ekmek, çıtırım, Baymaci, Hancı. Jag och Anna var en svängom på Pause också. Jag tog tårtbilder varje gång men de dog tillsammans med mitt minneskort.

En bild på min glass från Pause i alla fall!

Haha fy fan nu tänker jag börja detta inlägg med att jag är så himla ledsen igen. Varför?
Jo för jag tänker på mina Alanyatjejer. Hur jag kan skatta mig lycjklig som träffat så underbara människor och haft mitt egna lilla liv med min egen lilla bekantsskapskrets där nere. Att vi aldrig känt varandra tidigare ocvh vi passar, har umgåtts i alla möjliga konstullationer där nere. En återträff är inplanerad om 2 veckor. Helgen 5-7 november. Håller tummarna för att min jobbhelg den helgen inte är så farlig, gärna inget alls. Annars får jag försöka in i till stan och hinna träffa de lite.
Alla tjejer samlade i Stockholm.
Anna, Tina, Zandra, Sara, Mathilda och Marie. Helt galet.
Ja gud jag känner mig så sentimental.
Jag tror vi alla 7 håller med om att Alanya har gett oss minnen för livet detta år.
Jag får leva på det och bilderna vi tagit resten av vintern.

Just nu känner jag mig förjävla ledsen faktiskt måste jag säga. Var hur förvånad som helst igår över att jag inte gråtit någonting. Skrev det till T på facebook och direkt efter när jag käkade frukost med Y och Z så började jag grina. Det värsta är att Y hatar att säga hejdå, det gör jag med, men han ger mig alltid bara en snabb kram och puss och sen åker jag iväg liksom. Han skickar i och för sig alltid sms en kort stund senare, men ändå.
Känns helt outhärdligt och än en gång undrar jag vad det är jag kommer tillbaka till. Jag vill inte att folk ska missförstå mig, jag älskar min familj och mina vänner. Men allt är på ett annat sätt där nere och livet är lite mer på låtsas, inte så allvarligt och man kan bara va. Det är säkert ett liv jag skulle ledsna på efter några år, men just nu är det så sjukt mycket mer tilltalande än detta.
Jag hoppas på svar snart från mig.verket. När de ringde mig när jag va där nere lät det som att de kunde svara snart.

Jaa, mina bilder raderades, det suger hårt. Hade några roliga bilder från Robin Hood när vi var där och några på mig och Y som jag skulle velat ha.. Hade även två asballa filmer från när det blixtrade i säkert en halvtimme non stop. Har aldrig sett nåt liknande.

Funderar på att baka en paj med blåbär och hallon och sen bara ligga och kolla på One tree hill. Har inte lust för nåt. Bara dra täcket över huvudet och försvinna.

Du är det finaste jag vet.
Seni çok, çok seviyorum♥

Jag lever.
Orkar inte skriva har.. just nu. det far bli nar jag ar i sverige igen.
nu ska jag ga a saga hejda till Anna som lamnar Alanya om en timme. Trakigt.
Jag har det bast bast i alla fall!
Hejsvejs!

Jag lever och har det bara allmänt underbart här.
Har världens bästa pojkvän, som jag saknat lite för mycket och som saknat mig lite för mycket!
Just nu är jag med Anna.
Å jag är lycklig!