Dagarna går ju, det gör de faktiskt.
Kan inte förstå dock att det nu i helgen var 7 veckor sen jag kom hem. Tiden går ganska fort, fast det känns inte så för mig... Den här dagen kommer dock gå otroligt segt. Jobbar 11-21.10
För att inte tala om söndag. Tror jag dör lite faktiskt. 9.45-21.10 ska jag jobba då... Inte helt okej. Men aa dubbelt betalt hela dagen får det att kännas lite bättre. Hehe. Nej jag är inte alls pengakåt...

Igår hade jag faktiskt tänkt att skriva ett inlägg eftersom att jag slutade "tidigt" klockan fem. Men när jag kom hem eller redan när jag hade slutat började migrän tränga fram och när jag kom hem var det bara att lägga sig i ett kolsvart rum och försöka vila, käka lite mat och vila lite till. Sen gick jag faktiskt upp och kollade på Criminal Minds, my my vad spännande det är! Sen gick jag in och la mig och kollade på Hell's kitchen, somnade faktiskt efter det vilket betyder att jag sovit nästan 10 timmar i natt vilket var väldigt behövligt.

Fy fan vad jag hatar långdistans, verkligen avskyr det. Det är så orättvist. Om två människor var menade att vara tillsammans, kunde de inte få vara lite närmare varnadra? I alla fall på samma kontinent.
Men varje dag gör jag det, intalar mig själv, att nej det här är ju jättenyttigt och bra. Det är sunt med lite saknad. Men det kan fan inte vara sund saknad om det gör fysiskit ont, inte kan det vara bra för någon.
Däremot vet jag att det kommer vara bra för något.. När vi är tillsammans sen på riktigt. Så kommer jag varje gång jag tittar på honom veta att varenda jävla sekund var värd. Så värd. Och jag kommer komma ihåg hur saknaden kändes och tacka för varje sekund jag får med honom istället.


Här vill jag vara nu, just här. Med dig. <3