Idag har jag haft det ganska trevligt ändå måste jag säga... Fast jag blev såklart ännu mer avtänd på att jobba där jag gör.
Jag var och hälsade på på min kära mors jobb, ett dagis.
Jag har ju känt ett tag nu att jag vill jobba på dagis nu medan jag inte har någon utbildning och allt sånt eftersom att jag älskar barn och barn gillar mig också. Men istället sitter jag i kassan och drar varor. Jag vill inte end börja skriva + och - lista för de båda jobben, för då bryter jag nog ihop på en gång.
well well, pengar behöver jag ju i alla fall..

Jag hatar att jag lyckas trassla in mig hela tiden. Jag är nog konflikträdd, eller jag är så rädd för vad folk ska tycka och säga om mig. Därför vill jag nästan, nästan alltid göra alla glada i min omgivning och försummar mig själv rätt ofte. Kan i och för sig vara just därför jag går och bär på så tungt..
Jag har ju nämligen sagt nu att jag ska åka till Turkiet Januari-April typ.. För det första börjar jag inse nu att det kanske inte håller då jag inte kommer kunna få ihop tillräckligt med pengar. Och sen fyller 2 av mina absolut bästa vänner 20 i februari och jag vill verkligen vara hemma då.
Så vi får helt enkelt se, om han kommer hit så kan vi såklart skjuta på det, men om han inte kan. Då vet jag inte vad jag ska göra för tanken på att vara utan honom ytterligare några månader dödar mig.
Typiskt mig. Jag vill bara en enda jävla stund känna mig lite glad och lätt och nöjd. Men nej alltid ska det vara något.