Igår firade vi mamma lite.. Fick till och med skjuts hem från jobbet av mammas kompis och mina barndomskompisar. Det var inte fy och skam ska jag säga!
Min syrra hade bakat tårta och american cupcakes. De var riktigt smarriga måste jag säga, vilket var synd... Blev mycket snack och skratt och sen till sist lite Grey's såklart!

Men mest är jag fortfarande bara alldeles jävla trasig inuti. Det känns som att någonting sakta, sakta tuggar sig igenom hela min kropp. Det är riktigt förjävligt. Det värsta är att inte veta när vi ses igen. Jag hatar det så jävla mycket.. Enda sen februari hade jag hela tiden ett datum, en biljett, resväskan ståendes i rummet, för det var ingen idé att ta bort den eftersom att jag ändå skulle åka snart igen.. Sen februari fram till augusti. Efter det inget. Ingen väska i rummet, ingen bokning på mailen...
Det känns fruktansvärt faktiskt.

Men det är bara att ta sig upp varje morgon, pallra sig till jobbet och "le o vinka". Fast det gör så ont. Och det här jobbet motiverar mig inte direkt, fast jag ska inte ljuga... Det var skönt att få hem lönespecen igår.