Oh dear god, jag vet inte vad jag ska säga.. Förutom att någonting hände på jobbet igår och jag hade inte långt till tårarna då jag bara såg alla fina stunder framför mig. Jag vill gå längs atatürk hand i hand och bara smygtitta lite på dig och inte riktigt förstå hur du valde mig. För du, du är fan underbar och så snygg (men fortfarande för smal).
No words needed där vi går. Bara du och jag varma sommarkvällar.
Det kan verkligen inte vara hälsosamt att ha såhär mycket saknad i sig..

Efter jobbet åkte jag direkt till Blackan.. Det var rejält läskigt att gå där i mörkret, trodde det kanske skulle hoppa fram en vampyr! (Typ på riktigt tänkte jag det, vilket är helt sjukt). Annica och jag hade det riktigt mys med turkiskt te och chirre med dirre och grejer. Annica är det väldigt skönt att umgås med, trots åldersskillnaden som jag slutade tänka på ungefär samma minut som jag fick reda på den eftersom att hon är mycket yngre i sinnet och jag är lite äldre (?) redan en cynisk och bitter människa, skämtosido även jag skrattar och har kul. Nej vi är likasinnade helt enkelt och passar därför bra ihop.
Dock kan jag inte säga att hon mildrar min Turkietmani, snarare tvärtom eftersom att vi drar allt till sin spets.
1. Vi hinkar i oss turkiskt te.
2. Vi tittar tragiskt nog på turkisk tv, vad det än är för program eftersom att Annica upptäckt att hon har två turkkanaler!
3. Vi lyssnar på turkisk musik.
4. Vi pluggar turkiska ord.
5. Vi försöker dansar turkisk dans
6. Vi ältar, ältar, ältar och tjatar på om våra älskade pojkvänner och minnen där nere.

Men det får mig att må gudomligt samtidigt som det är ett litet helvete eftersom att jag saknar honom sååå mycket.
Men tipptopp att ha funnit en så god vän!
Yakup är inte det enda positiva sen Yakup eller vad man ska säga.. Så mycket har hänt i mitt liv. Jag har fan vuxit mer än någonsin, nya älskvärda människor har kommit in i mitt liv, jag har nya erfarenheter, jag har åkt till en annan kontinent själv.
Nu loggade han in på msn.... Mwi.