Så mycket tankar ikväll.


Jag vet inte ritkigt var jag ska börja. Har haft väldigt mycket tankar om väldigt mycket idag. Först och främst har jag tänkt på hur mycket mitt liv har förändrats detta år. Drastiskt. Det har vart både underbart och samtidigt väldigt jobbigt. Mycket som förändrats. Många tårar har fälts. Nya människor har kommit in i mitt liv. Jag ångrar inget. Jag har allt att vara stolt över. Jag tog studenten med betyg klart över godkänt.
Men ska jag inte räknas nu? Ska man bara ta mig för givet nu. Man vet liksom vad jag ska göra osv. Ska jag alltid behöva leva i försvarsposition, redo att bita tillbaka på folks kommentarer? Varför kan inte människor acceptera mänsklig jävla kärlek? Oavsett färg eller kultur.
Och nu har jag blivit det svarta fåret också. Ska jag alltid bli presenterad för nya människor som "det är hon som är kär i turken" jaha, tack för den. I don't mind. Jag står för det, för vem jag älskar. Men det är ju inte direkt så folk blir presenterade, "jaa det är hon som är kär i han från... (någon ort i Sverige)" som att det skulle ha något som helst med saken att göra.

Var på en liten intim, mysig spelning ikväll i Allhelgonakyrkan. Min pappas sambos bror. Jävligt duktig och berörande. Känslan att sitta, som i en församling i kyrkan och lyssna på det sättet, var helt obeskrivligt. Han är gift med Özlem. En tjej som jag kommit väldigt nära det här året. Jag tycker det är väldigt bra att ha henne. Dels har vi kul, dels ser jag upp till henne och Simon för att de klarat allt. De är mitt powerpar! Men det är också skönt med en turkisk kontakt här hemma som man kan bolla med, lära sig ord eller helt enkelt försöka förstå sig på de där filurena som hon vuxit upp med. Hon kan kulturen liksom.
En låt han körde hade han skrivit till henne när hon var här andra gången på turismvisum. Medan hon sov hade han skrivit den "King for my queen" hette den... Herregud. Det var vackert.





I may be weak, but never defeated