God morgon, god morgon, god morgon ( av nån anledning vill jag säga det med göteborgsdialekt).
Har ju varit vaken ett tag iofs, men har hållt på och fixat med en massa så inlägget fick komma nu.
Har ätit rostade mackor med lemoncurd som är min nya craving.
Känner mig riktigt seg idag. Ska vila lite innan jag ska hem till Annica för en heldag/kväll med massa mys och prat.

Chefen ringde igår, så det blir jobb imorgon också. Inte mig emot egentligen. Alla slantar är välkomna. Ska spara galet nu inför vintern. Ju mer jag jobbar ju mindre tid har jag ju att spendera de pengarna som faktiskt sitter på kontot.

Min dator är inte kry än, så det blir till att installera om hela skiten. Så nu ska jag roa mig med att föra över bilder och musik till CD-skivor. Kul projekt. Men man vill ju ha en fullt fungerande dator. Just nu är det olidligt. Den är så seg och när jag går in på mina bilder hänger den sig direkt så det är bara att knäppa av. Tur att man har en snäll ex-pojkvän som är grym på datorer som gjorde att jag äntligen kan titta på mina bilder. de är ju mina ögonstenar. Kan inte leva utan dem. Oj vad dramatiskt medn lite så är det. Måste ju kunna kolla lite på min pojkvän när jag känner för det eftersom att jag inte kan se honom på riktigt.

Honom blir jag för övrigt galen på. Men det var ingen nyhet. Han ringde till mig vid halv nio, jag ringde upp såklart och vi pratade en stund. Sen skulle han äta frukost och säger. Ringer du till mig vid tolv igen?
Jag tycker aldrig att han hör av sig till mig nästan, fast det gör han ju egentligen.. Men skitsamma, så jag sa att ja jag ringer om du ringer en signal.
Men nej det gjorde han inte. Så jag provade att ringa när klockan var tolv här... Men nu har han ju antagligen gått och lagt sig. Vi missförstår varandra så ofta. Men jag får väl vara glad att vi pratade något över huvud taget, dt är inte varje dag det händer.

Westlife och Celine Dion är fortfarande det som gäller i musikväg. Ibland slår det slint...

Jag har ju som sgat städat en del idag.. Hittade denna ring på mitt skrivbord.



denna utsökta jordgubbsring fick jag av min kära pojkvän, när vi min sista dag där nere lekte på stranden. Grävde gropar ner i sanden tills det kom vatten osv. Han hittade då den här nedgrävd i sanden och jag fick den.
Nu saknar jag honom mycket mer bara för det... Den får sitta där tills något ersätter.. :)

Jag är mycket förvånad måste jag säga, över att mina systrar och jag är framklämda och prodcerade av samma föräldrar.
När det kommer till att hålla rent och fint och trevligt känner jag mig nämligen som den fina svanen i den fula ankdammen. Jobbigt att vara pedant bland folk som likagärna skulle kunna bo på en soptipp..

Idag har jag faktiskt varit sjukt duktig måste jag säga. Det är såhär en riktig ledig dag ska vara.
Disken är diskad och inplockad, tvätten är tvättad och vikt, flskorna är pantade, köket är städat och avtorkat. Nu väntar bara dammsugaren.Men det ska nog gå fort.
Ska strax ta en sväng till ungdomsmottagningen och fixa nyttr ecept och lite sånt. Sen ska jag förbi ICA och lämna in min ansökan om bonuskort. Jajamensan, vuxenpoängen bara rasar in. Om några dagar kommer VISA:t också.
Tror jag blev 20 år äldre på mindre än en vecka. Inte illa.
Under hela dagen har Westlife spelats flitigt och jag kan inte få nog <3

Snart har jag varit hemma en månad, men varför känns det som det dubbla?
Idag.. 11 månader sen vi kysstes allra första gången i den där skinnsoffan på Katakombi mellan Josefine och Linda.
11 månader av mitt liv har jag vart hung up på dig. Varje jävla dag.
Nej om jag någonsin under denna tid sagt att det är okej, ja faktiskt rätt skönt ibland med långdistans, tar jag tillbaka allt. Långdistans suger.
Vetskapen om att det faktiskt kan dröja 4 månader till innan jag får se dig får mig att tappa andan. Det går liksom bara inte.
Mja, mja. Tur att jag har lyckats få tag på guldkorn att ha i mitt liv. Utan dem... Oj oj oj.

Imorgon väntar för en gångs skull inte jobb. Ska fixa en jävla massa imorgon hade jag tänkt. Och för första natten på flera veckor ska jag stänga av min mobiltelefon.
God natt på er. Jag ska somna med ett färskt minne av min pojkväns fina, mjuka läppar på min näthinna. Tur är ju att det finns webcam och msn med videokonversationer i mikrofoner i alla fall!
<3

Nu ska jag bara tömma huvudet lite. Kan bli hur konstigt som helst och helt olika saker.

*Jag har blivit besatt av Westlife, det är typ de enda jag lyssnar på just nu på spotify. Nu spelas låten Seasons in the sun, som förvisso är en cover. Den blir jag alltid ledsen av att höra. Kommer ihåg när pappa hade fixat något musikprogram, jag var kanske en 11, 12 år. Napster tror jag det var och han hade den låten. Jag frågade vad den handlade om och han berättade att sångaren skulle dö i en sjukdom och sjöng en vers till sin bästa kompis, en till sin pappa och en till sin flickvän. Sen dess inger den en tung, sorglig svart känsla bara. Speciellt raden Goodbye my friend it's hard too die, when all the birds are singing in the sky.

*Jobbet gick väldigt fort idag faktiskt, tack och lov. Det brukar mina lördagar väl göra om jag tänker efter egentligen. Efter jobbet åkte jag in till Gullmars och träffade Lovisa. Underbart!!! Vi konstaterade att det redan gått 3 veckor sen vi sist sågs. Tiden går väl rätt fort ändå... Vi fikade på Tullys och språkade en hel del. Känns helt för täääskigt att inte träffas varje dag.

*Jag har insett att det är mycket lättare att gå ut och jobba efter rasten om jag druckit lite te. Så det ska det bli varje rast från och med nu sålänge det finns i fikarummet.

*Nu är det American History X, en av mina personliga favoriter. Edward Norton må vara nazist i filmen, men bortsett från det, var han riktigt.. Ja vacker faktiskt. Själva historian är också fantastiskt vacker, otroligt stark men så sorglig.

*Som vanligt saknar jag min älskling och "livet" där nere. Igårkväll fick jag en liten pratstund trots att jag bestämt hade sagt att vi inte skulle prata förrän Oktober börjat. Men men, vad ska man göra? Måste man så måste man.

Jag tycker timmarna, dagarna och veckorna går så otroligt långsamt...
Jag vill ha dig hos mig nu. Vara med dig hela tiden.
Du är det finaste jag vet.

Löning idag. engarna försvann lika fort som de kom i princip.
Fick inte så bra lön eftersom jag knappt jobbade i augusti utan var i Alanya då. Så det kan jag leva med. Men det blir svårt att spara något denna månad.

Igår låg jag alldeles för länge i sängen.. Men sen pallrade jag mig upp och gick till banken för att fixa VISA-kort. Så nu kanske jag äntligen kan handla på internet utan att jag måste fråga pappa om jag kan låna hans kort. Ett steg i självständighetsriktningen. Efter det tog jag mig in till Odengatan för att möta upp Annica. Vi gick till ett jättemysigt café, åt en gudomlig äppelmuffin. Efter ett tag mötte vi upp Özlem och dags för fika nummer två på Espresso house, eller det blev Chailatte för mig, inget annat sött. Där satt vi i flera timmar och käkarna bara malde på oss. Tills klockan blev åtta och hon, barristan kom och sa, "Nu stänger vi tjejer". Jaha redan tänkte vi, men började gå.
Så det var en väldigt givande dag och jag fick helt klart ett par tankeställare.
Just nu änner jag dock att vad som än händer kommer allt att ordna sig, för jag har en underbar familj och vänner som stöttar mig och finns där. Så jag borde inte klaga egentligen.

Nu blir det jobb. Å hej vad kul!

Jag har officiellt givit upp mitt liv nu då.. Det enda jag gör nuförtiden (förutom att jobba då) är att läsa alla dessa bloggar jag hittat. Och jag bara slukar varje ord de skriver. Om landet där borta som jag så desperat vill till.
Jag vill bara skrika ut, Kom, kom och rädda mig från mig själv.
Men det skulle vara att begära för mycket.
Jag har skärpt mig, det har jag. Jag är avsevärt mycket bättre än jag var sist jag kom hem. HAN är inte det enda jag pratar om. Jag behöver faktiskt inte prata alls om honom om ingen vill veta, för jag avskyr själv när folk gör så.
Jag nämnde detta till min vän Sofia när vi var ute och gick i söndags. Vi gick en hel promenad utan att jag sa någonting om oss.
Det är bara här. Här är faktiskt mitt utrymme, jag får skriva hur mycket jag vill om honom och du behöver inte läsa om du inte vill.

Dock fick jag lite panik igr när jag tänkte. Om jag åker iväg i januari kommer jag missa 4 av mina vänners 20-årsdagar... Det känns inte bra. Men ja, vad ska man göra. Jag ska fundera allvarligt. Men att skjuta upp mötet känns faktiskt inte aktuellt. Det beror helt enkelt på om han kan komma hit eller inte. Vilket jag hoppas. Fy fan vad jag önskar mest i hela världen att han kan vara här på julafton.

Igår satt min familj och kollade på Idol och vi kom in på människor då, eftersom att min ena lillasyster, Linnéa tycker att han... Charlie (?) den svarta killen är snygg, så sa min andra syrra, Sara att jag och Linnéa bara gillar svarta män, men där fick jag sätta ner foten och säga att nja, killar från turkiet eller mellanöstern i allmänhet är mer min stil. Inte för mörka och inte ljusa. Just how I like it. Så kom vi in på då att min kära mor och far troligtvis inte kommer att få sig några små blondisar till barnbarn, förutom från Sara som tydligen bara gillar Kalles Kaviar-killar. Stackars mamsen, inga ariska små barn i släkten. Kan inte tänka mig att det blir några från min sida då jag vart insnöad på mörka killar alldeles för länge och nu har jag den mest perfekta. Våra ungar kommer bli sötast i världen! I och för sig har väl blandbarn, Sverige/Turkiet en tendens att bli hyfsat ljusa.

Mitt primära syfte i livet just nu? Ja, det är att slita hund och tjäna pengar så jag kan fly härifrån. Även om det bara är för några månader. Fan vad jag ska spara mina slantar. Leva så jävla väl med min älskling.
Lever du? Jo en människa utifrån skulle nog säga det. Jag ser ju fullt ungerande ut. Med ett leende på läpparna. Men vad som pågår i huvudet. Ingenting. Tomhet, vakuum, väntan.
Vad är problemet då? Jag ska berätta ett big fucking problem... Vart fan tog mina underbara vänner vägen? Fy fan vad jag saknar er. Det är inte sant liksom!
Annars då? Jag plågar mig med att lyssna på Everything med Lifehouse hela tiden. En av de absolut starkaste låtarna jag vet och ögonen tåras. Jag är så destruktiv.

Läste just något på Annicas wall på facebook som påminde väldigt mycket om något jag hört förut. Som är väldigt vckert oh väldigt sant. Det fick mig att tänka väldigt mycket.
Ett ordspråk skulle man kunna kalla det. Ungefär såhär:
Distans är för kärlek vad vind är för eld. Är det en svag låga kvävs elden av vinden, men är det en stark låga blir elden större och starkare.

Mycket vackert i mina ögon.

Vidrigt trött är jag idag. Jag kom och tänka på en sak.. Att ibland när jag sitter i kassan så tänker jag på högst opassande saker. och jag blir alltid lite nervös att när jag ska öppna munnen för att säga något till kunden, att orden som ska slippa ur munnen blir något helt annat än "var det bra så, vill du ha kvittot" osv.
En tanke som dök upp idag, då jag satt och tänkte på just ett ämne av detta slag, jag tror inte att kunderna skulle uppskatta om jag sa något om detta till dem istället för det jag ska.

Även denna dag kom till sin ände.
Gick upp vid nio och hade gott om tid innan bussen till jobbet gick halv elva.
Det var ganska dött och därför ganska tråkigt och långsamt.
Har inte mycket mer att säga än att jag ser bara fram emot torsdag just nu, så jag får spendera lite tid med Annica och Özlem.
Självklart se jag fram emot fredag också då kommer lönen och jag kan äntligen börja leva som en människa igen, fika med vänner och så. Just nu blir det inga såna trevligheter, har i och för sig inte tid med det med de här jävla tiderna.
Kvällen bjuder på Hollywoodfruar och sen ska jag fan sova då klockan ringer 05.45 imorgon. Trevligt värre.

Idag hade jag velat befinna mig i min kära pojkväns land. Ja naturligtvis på exakt samma kvadratmeter som honom. Men han är inte riktigt den enda anledningen, till denna starka längtan just idag, idag har nyfikenheten mer tagit över.
Idag börjar nämligen deras största högtid bayramlar. Eller "Sockerhögtiden" som den också kallas.
Eftersom de fastat i en månad (ramadan) så käkar de i princip godis i tre dagar nu. Haha.
Påminner lite om våra påskkärringstraditioner då barnen går runt och knackar dörr för att få godis.
Det hade ju vart kul att ta del av, jag menar jag var ju ändå där under en del av ramadan då ska man väl få vara med på trevligheterna efterråt?
(inte för att jag direkt nämnvärt märkte av ramadan eftersom Yakup inte deltog i det när jag var där. Hoppas i och för sig att han inte gjorde det efter att jag åkt hem heller, eftersom att det är direkt omänskligt att inte äta och dricka något under så lång tid och jobba som han gör).
Jaha, nu blev jag sjukt sentimental och saknar allt mycket mer än jag gjort senaste tiden.
Sysselsättning som sagt.

Nu är jag hemkommen frå Martina och Östersund.
Jag älskar att åka tåg så 6 timmar fram och tillbaka var inga problem måste jag säga. Speciellt vägen upp var väldigt behaglig då jag fick fönsterplats med bord.
Började läsa Stenhuggaren av Läckberg. Hon är fantastisk författarinna tycker jag allt.
Riktigt kul att se Martina igen, var ju lite mer än 3 månader sen i Alanya vi sågs senast.
Det var en riktigt värd helg.
Vi gick på stan, fikade, käkade på kinarest, hade tequilarace (vilket jag inte lär ha på ett tag igen), blev nekade krogen, hade fylle-deeptalk, var grovt bakis och käkade godis och kollade på film.
Ja, jag hade det riktigt trevligt och hoppas vi ses snart igen!
Martie, Martiegirl <3

Nu är jag uppe i Östersund hos Martina. Äntligen blev det av!
Satt 5 ½ timme på tåget igår. Så himla mysigt. Radade upp med loka, äpplen och M&M's. Och obligatoriskt med SJ:s te, lemon!
Började läsa Camilla Läckbergs "stenhuggaren" som har stått i bokhyllan sen förra julen.
Fick lite telefonsällskap i form av Yakup, det var trevligt. Dock fölorade jag mottagningen typ 30 gånger, så tillslut gav jag upp.
Idag blir det stan och ikväll utgång. Ska bli mys!

Äntligen fick man orda lite med Özlem. Blev lite chailatte i Solna centrum och sen chokladcroissant och Turkiskt te!!!!!!! hemma i hennes lägenhet.
Och fyyy fan vad mycket prata vi hann med. Både kärlek, jobb och djupa filosofiska och religiösa ämnen.
Det turkiska téet var inte dåligt, så jag tror att det får bli en trip till solna sen och köpa mig ett eget paket.
Värd dag helt enkelt.
Nu blir det quality time med pappsen!

Nu ska jag koppla bort hjärnan ett tag, om så bara för fem dagar, men fem dagar räknas de med.
Fem dagar närmare förenandet med dig.
Idag blir det en dag på stan med Özlem, henne har jag inte träffat sen jag var kvar i hjärtat.
Ska bli skönt att prata lite.
Ikväll blir det att spendera med pappa i hans lägenhet, man får passa på medan lägenheten finns kvar.

Imorgon blir det upp med tuppe, för att bege mig till centralen och ta tåget upp till Martina, ÄNTLIGEN!
Ska bli så jäkla kul. Fan vad jag har saknat henne. Blir nog en massa tjatter, god mat och en härlig utekväll.

Så nu ska det sysselsättas till tusen här, sen kommer jag hem och vips så är det den 20:e september och det är fem dagar till lön och here we go again månad 10 på året börjar snart. Och i kalendern månad 10 har jag redan 2 tillställningar att se fram emot. Let the time fly.

Too me you are the most beautiful person walking on this planet

... Man får ursäkta mitt svettiga, röda ansikte, men det var faktiskt orealistiskt varmt!!

 

Jag måste börja fokusera på nuet. Här. Vad som händer idag. Inte om 3 månader, tio månader eller 5 år.
Nej faktiskt vad som händer idag.
Inte kan jag påverka idag vad som händer om fem år ändå. Eller det kan man kanske göra till viss mån. Men inte i det stora hela.
Jag hatar det här verkligen.
Det är som ett jävla monster som tuggar i sig mina inälvor. Svider hela tiden. Och ett annat monster sitter i bakhuvudet och knackar hela tiden med sina äckliga naglar mot min hjärna. Det finns inte en lugn stund.
Idag ska jag gå en promenad och sen försöka göra något konstruktivt och kreativt av dagen.
Vad som händer imorgon? Ingen aning. Det får jag ta då!

Jag pratar såklart om turkringningen.
Det finns, det finns på riktigt. Det är inte bara jag som blir uppringd en signal. Nej nere i det varma landet träffade jag som sagt Annica. Ja det visar sig att även hennes kille gör på detta vis. Idag har jag kommit i kontakt med fenomenet igen, den här gången via en blogg. Alltså tre oberoende källor.
Det måste betyda att det är allmänt känt och okej att göra så i Turkiet.
Inte helt okej säger jag. Men nu har man ju själv börjat med turkringningarna.... Tyvärr. Watch out, you may be next!

Förlåt men nu känner jag att det gått för långt!
Idag sålde jag mina första andningsskydd. Ja helt rätt. Sverige har verkligen fått panik. Vi säljer andningsskydd.
Jag höll på att skratta ihjäl mig, men det får man bara inte göra.
Jag vet inte, Alla svennar kanske är rädda för svininfluensan, men har det inte gått lite över styr? Ska vi gå runt som i Kina eller Japan?
Jag kan känna att det här är naturens sätt att "rensa lite". Vi måste bara inse att jorden inte mår bra, vi är för många.
Sverige har dock så pass bra sjukvård osv, så jag är inte orolig. Och skulle det bli jag. Ja, tough shit. Då var det menat så.
Kan inte låta bli att tro på ödet och att allting händer av en mening.

Från en svininfluensa till ett annat svin. Även kallad min pojkvän. Han ska tacka sin lyckliga stjärna att jag inte befinner mig i samma land som honom. Då hade han dött en plågsammare död än svininfluensan.
Han grundlurade mig så jävla totalt.
När jag var dr och vi skulle fylla i alla papper och sådär om familj osv. Så säger han att han har en son med en finsk tjej. Sonen skulle vara ungefär 5 månader sa han. Haha kul tänkte jag. Men han sa att nej det är sant. Osv. Jag blev så chockad så jag sa ingenting.
Men dte här har ju såklart ältande jag tänkt på vareviga dag. Och kom även fram till att han legat med denna tjej när han fortfarande var tillsammans med sitt ex. Vilket han övertygar mig om hela tiden att han inte gör när han har flickvän (ligger  med andra alltså). Jaha tänkte jag. Ett chockbesked och en lögn.
Så idag var jag tvungen att haspla ur mig det sista jag gått och tryckt på, för senaste dagarna har vi nämligen rensat luften. Så jag sa det idag, då ringer han upp och sa, nej men jag skojade bara.. Det trodde jag du fattade. Alltså.......... Mord på den!

Om han inte älskar mig, ja då vet jag inte vad...

Jag vet inte varför jag absolut inte kan sova..

på senaste har jag faktiskt haft otroligt mycket tankar kring framtiden. Mer än jag haft annars.
Och jag måste säga att det har blivit en total omställning i mitt liv sedan min och Josefines resa till Alanya för snart ett år sen.
I mina framtidsplaner fanns bara jag, jag, jag. Me, me me. Jag hade ingen annan att bry mig om, jag skulle au-paira, volontära och resa jorden runt och sen vidareutbilda mig kanske 3,4 år efter gymnasiet, när jag var redo helt enkelt.
Men så dök den där kraftfullaste kärleken upp, bara sådär mitt framför mig. And it knocked me down.
Och nu känner jag fan... Jag håller för i helvete på att bli en toffel. Jag ska ju vara den där självständiga tjejen som gör mina grejer.
Men de här starka känslorna går ju bara inte att hejda. Jag skulle göra allt för honom. Anyday och så är det. Och jag känner att han är helt värd det. Han skulle göra samma sak för mig i sina begränsningar får jag väl lov att säga. Men begränsningar har väl alla, så även jag. hade jag inte haft det hade jag inte suttit i det rummet jag sitter i nu.

Alla jävlar är gravida. De går där stolt med sina stora magar i vädret.... Jag vill också. Fast det får man inte säga som 19-årig tjej i det här landet. Va fan är du dum i huvudet? Vill inte du utbilda dig i 789 år och tjäna feta pengar i 675 år innan?
Nej, fuck off. det vill jag faktiskt inte. Jag vill gå långa höstpromenader drgandes på min barnvagn och få den där alldeles friska färgen i ansiktet som man får. Det vill jag. Men begränsningar som sagt.

Igår hade jag en riktigt bra dag. Men jag för trött efter den för att återberätta den.
Jag skulle visst trivas som fisken i vattnet med att slippa jobba. det är bara den där pengafrågan som är kruxet. Eller okej det kanske skulle bli långtråkigt efter ett tag.
Men nu är jag inne på min tredje av tre lediga dagar.

Igår var jag i stan hela dagen med Annica, vi fyndade på Bik Bok, fikade och handlade lite onödigt smink. Väldit trevlig dag, kollade i massa inredningsaffärer. Jag älskar det verkligen.
Jag har kommit på mig själv med att faktiskt ja, kanske för första gången i mitt liv tröstshoppa. Jag har väl alltid shoppat, fast de senaste tre åren har jag faktiskt tyckt att det vart ganska jobbigt. Men den här veckan sen jag kom hem har det inte varit något prolem...

När jag kom hem åt jag wook med mamma och pratade lite med henne. Vilket inte händer ofta alls längre

Sen kom Ronja över, vi kollade på Ensam mamma söker som jag tycker är det bästa svenska underhållningsprogrammet som gjorts. Haha, de flesta.. Ja jag vet inte vad jag ska säga.
Och sen SATC. Ja och alla vet vad de sysslar med? Röka och ha sex. Två saker som jag saknade något gröööönjävligt igår. Men ja man får väl försöka hitta substitut och då ska det helst inte innehålla kalorier.

I made the mark on February 1st  October 27th
Between me and you you can call it birth 
The beginning of our universe 
Remind me of Alicia Keys' verse
I'm falling 
For you
I wish I had an opportunity to not do 

Please don't lose your thoughts, 
Of me loving you and you loving me
I'm on the highway swerving 
I ain't drunk but I'm about to hit the curb'n 
Looking at the calendar getting nervous 
Just a few more days to the first months

So this the day that it all began 
One place that it came together 
More than a ring or a tattoo 
Wish a birthmark that reminds of you

So let's get on an airplane 
Go back to where we began 
To that point which is days apart 
That's stamped right next to your heart,

Get the calendar
Go to August 3rd  March 27th
First words day
We had our first words
First argument, gotta let it go 
Cuz it could possibly affect what our future holds
Thinking back I ain't seen you in ages 
Wishing that I coulda made it less painless 
Brings me back right back to the same mess

January February March April May 
June July August  September is just another day, 
September October November October November December trying to find a way 
And in December January to mark my calendar to meet again
If only we can go to that place where me and you know, 
There's no faith fronting cheating even lying, 
The time has come where we stand face to face

So this the day that it all began 
One place that it came together 
More than a ring or a tattoo 
Wish a birthmark that reminds of you

So let's get on an airplane 
Go back to where we began 
To that point which is days apart 
That's stamped right next to your heart

<3 

Mina vänner. Har saknat dem.
<3

Idag blev en dag jag inte alls trott. Hade så mycket att göra tänkte jag igår. Men idag är en annan dag..
Igår var jag otroligt trött och huvudvärkande efter jobbet. Skyndade mig till centrum för jag ville köpa såna här små kolapuddingar som jag brukade äta när jag var liten. Men de finns bara i choklad nu tydligen.
Så det fick bli kolastrutar, godis och chips istället och jag unnade mig att hyra en film också.
Blown Apart med Michelle Williams, jag skulle inte ha något emot att se ut litegrann som henne.
Jag somnade dock på soffan efter ungefär 20 minuter.
Jag skulle kunna döda för en cigg ibland. Men nej. En vecka nu.

Känns konstigt att jag faktiskt för en vecka sen var i Alanya. Visserligen kanske bara för en timme till men ändå. För en vecka sen packade jag det sista och grät som ett barn efter att ha kommit ut ur duschen.
För en vecka sen gick jag till restaurangen med solbrillorna och stoneface på för att säga hejdå till alla.
För en vecka sen satte jag mig i den stora vita bilen tillsammans med honom och hans bror. Solen sken och jag försökte dölja mina tårar under solglasögonen och titta ut genom fönstret. Klarade inte ens av att titta på honom.
Se skyltarna längs vägen, visa att jag kom närmare och närmare det jag inte ville veta av.

Sov inte bra inatt. Alls. Men bestämde mig för att ta en kvick lång promenad innan jag åt frukost och det gjorde jag i alla fall, vilket var riktigt skönt. Pratade lite med Yakup medan jag försökte hitta hem. Ja jag gick vilse i mitt egna närområde.. Men det var trevligt att ha telefonsällskap då. Saknar honom så mycket.
Ska väl förhoppningsvis hinna städa mitt rum lite innan middag med oss alla 5 tjejer, mitt Järngäng. Kan inte förstå att vi ska ses allesammans, det lyckades vi knappt med nån gång under hela gymnasietiden. Så ikväll ska jag njuta av att ha oss alla samlade.

Jobbet gick rätt bra ändå. Och positivt credd gör verkligen saker bättre.
Fan vad fint det satt.
Sen blir man hämtad av bruden som regerar just nu, Lovisa. I pappsens flash. Fan vad nice.
Kan inte förstå att vi är så gamla att vi får köra bil och gå på universitet (Inte för att jag gör nåt av det, men jag skulle kunna). Vi som bara för ett ögonblick sen bakade kladdkaka och köpte läsk för filmkvällar.
Sen blev det lite svull i mitt nya rum. Måste säga att Lovisa är guld och tänk om jag hade förlorat dig där, i det kritiska läget, Usch hemska tanke.
Jag märker att det är mycket tankar om allting som rör sig i mitt huvud. Mer tankar om mer saker än vanligt då så att säga.
Men nu laddar jag om, fokuserar på jobb imorgon och sen 3 dagars ledigt - fantastiskt!

Fy fan vad jag saknar gymnasiet nu. Saknar att ha fasta tider att gå upp varje dag ta mig till skolan och bli sjukt glad av att träffa mina 4 underbara vänner varje dag. Och faktiskt på något sätt gilla min klass lite i smyg. Ja riktigt trivas med att sitta där i klassrummet med just den klassen. Lyssna på mina underbara lärare. Bergartscykeln, Förvandlingen, Guds barn osv. Visst jag saknar inte att komma hem med panik och inte riktigt lägga ner energi på att göra de sista uppgifterna riktigt bra.
Men fan vad jag saknar gymnasiet.
Skillnad mot nu. Åka till jobbet på alla möjliga tider, befinna sig där i typ 10 timmar varje dag, inte ha någon som man skiner upp av när man ser att man ska jobba med hela dagen. Inte ha någon att skratta magen ur sig med eller prata bekymmer med.
Nej sitta där i sin jävla lilla kassa och möta trettiofemtusen stressade, arga, irriterade och trevliga och glada kunder i 2 sekunder. Stirra sig blind på klockjäveln. Går den rätt? Har det verkligen bara gått 2 minuter sen sist jag kollade. Slutar jag om 6 timmar?
Nej tack, fy fan vad ovärt.

Så till er som går 3:an gymnasiet! Ta vara på tiden så jävla mycket. Stanna upp och uppskatta det. De flesta av er har ingen aning om vad som väntar er efter det här året och det kan aldrig bli som sista året på gymnasiet. Vänta tills alla skivor och planering inför studenten börjar. Vänta. Fy fan vad kul.

Vi håller oss till planen älskling. Om den funkar. SUUUUUUUUUUUUUUUUUUPER.
Då kommer jag att vara jordens gladaste flicka.
Men tills dess måste jag genomlida detta helvete. Men jag ska klara det. Och jag ska fixa pengar och jävlar vad vi ska fixa, fixa.
Sålänge får jag klara mig med msn, telefon, dåliga webcams, parfym på din trlja och fotot i min plånbok.
Nu börjar vi leva, se framåt. Du är min framtid.

Jag saknar dig. Jag saknar dina armar runt mig när jag ska sova, hur du klagar över det, blir galen på mig som ska böka mig in, helst in i dig. Saknar att tvinga dig pussas lite innan vi somnar.
Saknar att tvinga dig säga fina saker till mig på Kurdiska. Det vackraste jag hört. Jag bara ligger och ryser. Som sång låter det.
Vill aldrig vara utan kurdiska kärleksförklaringar igen. Du, min vackre.

No matter what no one says... I vinter kommer jag baby!

Men fy fan alltså.. Gud vilket roligt liv. Verkligen. Och igår kom chefen och sa "Du får ta Ls tider sålänge och sen Bs tider när hon blir mammaledig fram till början, mitten av sommaren, är det okej?" Va fan svarar man då? Neeeeeeej det är fan inte OK. Jag ska sluta så fort som möjligt. Nej det säger man inte. Men jag ville skrika det.
Det här är fan verkligen inte okej.
Jag längtar till helgen, då är jag ledig. Skönt. Middag med de finaste och shopping, fika med Annica på söndagen. Finemang. Ska bara utstå helvetesveckan först. Hur gör man? Jag försöker tänka på att dagarna faktiskt tar slut så småningom.
Kul att komma hem vid sju ikväll och sen ska man gå upp kvart i sex imorgon. Jag kan inte somna så tidigt på kvällarna. Men jag får väl leka min pojkvän som inte behöver sova mer än tre timmar. Eller behöver och behöver, de klarar sig bra på det.

I'm sorry, but I can't do this without you