Men fy fan alltså.. Gud vilket roligt liv. Verkligen. Och igår kom chefen och sa "Du får ta Ls tider sålänge och sen Bs tider när hon blir mammaledig fram till början, mitten av sommaren, är det okej?" Va fan svarar man då? Neeeeeeej det är fan inte OK. Jag ska sluta så fort som möjligt. Nej det säger man inte. Men jag ville skrika det.
Det här är fan verkligen inte okej.
Jag längtar till helgen, då är jag ledig. Skönt. Middag med de finaste och shopping, fika med Annica på söndagen. Finemang. Ska bara utstå helvetesveckan först. Hur gör man? Jag försöker tänka på att dagarna faktiskt tar slut så småningom.
Kul att komma hem vid sju ikväll och sen ska man gå upp kvart i sex imorgon. Jag kan inte somna så tidigt på kvällarna. Men jag får väl leka min pojkvän som inte behöver sova mer än tre timmar. Eller behöver och behöver, de klarar sig bra på det.

I'm sorry, but I can't do this without you