Idag blev en dag jag inte alls trott. Hade så mycket att göra tänkte jag igår. Men idag är en annan dag..
Igår var jag otroligt trött och huvudvärkande efter jobbet. Skyndade mig till centrum för jag ville köpa såna här små kolapuddingar som jag brukade äta när jag var liten. Men de finns bara i choklad nu tydligen.
Så det fick bli kolastrutar, godis och chips istället och jag unnade mig att hyra en film också.
Blown Apart med Michelle Williams, jag skulle inte ha något emot att se ut litegrann som henne.
Jag somnade dock på soffan efter ungefär 20 minuter.
Jag skulle kunna döda för en cigg ibland. Men nej. En vecka nu.

Känns konstigt att jag faktiskt för en vecka sen var i Alanya. Visserligen kanske bara för en timme till men ändå. För en vecka sen packade jag det sista och grät som ett barn efter att ha kommit ut ur duschen.
För en vecka sen gick jag till restaurangen med solbrillorna och stoneface på för att säga hejdå till alla.
För en vecka sen satte jag mig i den stora vita bilen tillsammans med honom och hans bror. Solen sken och jag försökte dölja mina tårar under solglasögonen och titta ut genom fönstret. Klarade inte ens av att titta på honom.
Se skyltarna längs vägen, visa att jag kom närmare och närmare det jag inte ville veta av.

Sov inte bra inatt. Alls. Men bestämde mig för att ta en kvick lång promenad innan jag åt frukost och det gjorde jag i alla fall, vilket var riktigt skönt. Pratade lite med Yakup medan jag försökte hitta hem. Ja jag gick vilse i mitt egna närområde.. Men det var trevligt att ha telefonsällskap då. Saknar honom så mycket.
Ska väl förhoppningsvis hinna städa mitt rum lite innan middag med oss alla 5 tjejer, mitt Järngäng. Kan inte förstå att vi ska ses allesammans, det lyckades vi knappt med nån gång under hela gymnasietiden. Så ikväll ska jag njuta av att ha oss alla samlade.