Snart har jag varit hemma en månad, men varför känns det som det dubbla?
Idag.. 11 månader sen vi kysstes allra första gången i den där skinnsoffan på Katakombi mellan Josefine och Linda.
11 månader av mitt liv har jag vart hung up på dig. Varje jävla dag.
Nej om jag någonsin under denna tid sagt att det är okej, ja faktiskt rätt skönt ibland med långdistans, tar jag tillbaka allt. Långdistans suger.
Vetskapen om att det faktiskt kan dröja 4 månader till innan jag får se dig får mig att tappa andan. Det går liksom bara inte.
Mja, mja. Tur att jag har lyckats få tag på guldkorn att ha i mitt liv. Utan dem... Oj oj oj.

Imorgon väntar för en gångs skull inte jobb. Ska fixa en jävla massa imorgon hade jag tänkt. Och för första natten på flera veckor ska jag stänga av min mobiltelefon.
God natt på er. Jag ska somna med ett färskt minne av min pojkväns fina, mjuka läppar på min näthinna. Tur är ju att det finns webcam och msn med videokonversationer i mikrofoner i alla fall!
<3