Ska ta tag i min lilla reseberättelse. Hoppas den inte blir alltför rörig.
Mamma skjutsade mig till Arlanda på lördagen den 9:e runt klockan 15. Mitt plan skulle gå 18.05. När jag komme rin på Arlanda ser jag att planet är försenat 20 minuter. Kul kul. Skickade sms till Mabel (Yakups svägerska) eftersom att vi skulle åka samma bil från Antalya till Alanya. Sen ser jag att planet försenas ytterligare 25 minuter. Fan vad arg jag var. På planet kom jag till slut och det var inte ett litet plan kan jag meddela. Sj'lvklart tog det en timme och 20 minuter för mig att få min väska också.. Jag var på bristningsgränsen kan jag säga. Ville smälla ner en jävla tysk som trängde sig in framför mig vid bandet så jag inte såg väskorna. Kom ut tillslut till 4 väldigt irriterande norskor, haha förstår dem, de hade väntat på mig i typ 3 timmar.
När jag äntligen kom till Alanya gick jag till restaurangen och där var det mörkt och tyst, klockan var väl efter 2 nån gång. Kocken satt vid datorn och kom ut och sa hej och frågade bara Yakup? Ja sa jag och han gick ner under restaurangen där de sover och hämtade upp honom. Åh fy fan vad jag blev glad. Han var lite yrvaken och jättesöt och rakad på huvudet och skäggig i ansiktet. Me like. Vi kramades lite sen gick vi till hotellet han fixat denna gång. Prestige hette det och var skitfint! På sängen låg filtarna som ett hjärta och i det hjärtat låg en stor fin blombukett med en lapp där det stod Jag älskar dig. Jag dog lite, jag har ju önskat och önskat att han skulle göra nåt oväntat och fint och där kom det. Kärt återseende och vi somnade väl vid fem, sex eller nåt skulle jag tro. Har ingen egentlig koll.

Umgicks en del med Anna och Tina såklart medan de var kvar. Blev många fikor med tårtor. Vi hann nog dra av alla kedjor tror jag; Oba ekmek, çıtırım, Baymaci, Hancı. Jag och Anna var en svängom på Pause också. Jag tog tårtbilder varje gång men de dog tillsammans med mitt minneskort.

En bild på min glass från Pause i alla fall!