Haha fy fan nu tänker jag börja detta inlägg med att jag är så himla ledsen igen. Varför?
Jo för jag tänker på mina Alanyatjejer. Hur jag kan skatta mig lycjklig som träffat så underbara människor och haft mitt egna lilla liv med min egen lilla bekantsskapskrets där nere. Att vi aldrig känt varandra tidigare ocvh vi passar, har umgåtts i alla möjliga konstullationer där nere. En återträff är inplanerad om 2 veckor. Helgen 5-7 november. Håller tummarna för att min jobbhelg den helgen inte är så farlig, gärna inget alls. Annars får jag försöka in i till stan och hinna träffa de lite.
Alla tjejer samlade i Stockholm.
Anna, Tina, Zandra, Sara, Mathilda och Marie. Helt galet.
Ja gud jag känner mig så sentimental.
Jag tror vi alla 7 håller med om att Alanya har gett oss minnen för livet detta år.
Jag får leva på det och bilderna vi tagit resten av vintern.