Hej hej på er.
Alltså. Det är så så synd om mig. Alla i min familj är borta, utom räckhåll och jag är sjuk med feber och grejer. Det suger.
Var en sväng i stan igår. Det var väldigt trevligt, men dumt gjort. När jag satt på bussen hem trodde jag att jag skulle brinna upp. Kom hem och tog tempen, stadigt höjdes temperaturen i min kropp. Var tvungen att åka in till skolan nu och lämna in tentan i facket, som var låst eftersom inte en jävel är där på en klämdag. Vi har ju passerkort så vi kommer in i skolan och datasalar och sånt, så länge frid och fröjd, men är det låst till lärarnas fack så spelar ju det ingen som helst jävla roll och nu känner jag mig sådär helt helt sänkt igen.
Men man får väl ändå se det såhär att det va ju bra att det kom nu eftersom att om åtta dagar är jag vid denna tid i Alanya. Förhoppningsvis står jag och ger Y en stor och lång kram.
Hursom, angående honom har jag fortfarande en jättekonstig känsla i kroppen som jag skrev om för ett tag sen. Det känns som att nåt inte står riktigt rätt till. Vet inte vad det är. Annars kan jag säga att ja - långdistans suger. Som vanligt.

Ska inte röra mig ur sängen på hela jävla helgen nu. Och det är ju skitbra eftersom jag har sjukt mycket att göra innan jag åker, som är om 8 dagar!!! Jeez