Så var det ju det där med anonyma kommenatarer. Lite som "pojken som kallades det", kanske inte fått något namn?
För att svara eller snarare ge respons på denna kommentar. Tråkigt att du tycker det ser så ut. Jag vet inte om vi träffats på riktigt eller om du träffat min fästman? Så är det ju, folk är ju aldrig nöjda vad som än händer. Jag har funderat på det här med bloggen för jag vet att jag skriver rätt fritt och börjar förstå att andra människor kan använda det emot en.
Jag vet heller inte om du har någon kille från Alanya eller någon annanstans i Turkiet, men har du det så kanske du vet om att familjen är väldigt viktig för dem.

Jag har skrivit förut att det finns anledningar, men jag kan inte sitta här och gå in på Yakup och hans familj. Så är det. Och livet just nu kanske inte ser ut precis som jag hade hoppats och velat, men det är ju två människor. Jag kan ju trots allt inte bestämma över honom och hans känslor. Man kan ju inte heller veta vad som rör sig i en annan människas huvud och hjärta. Men jag får ju lita på min känsla om hans känslor.
Jag vet inte vart man vill komma om man inte vill tillkännage sitt namn. Det är inte så att jag tar mer illa upp om du skriver ut ditt namn.