Hej på er!
Först ska jag berätta något jättetrevligt! Imorgon åker inte Y hem. Imorgon var det ett år sen han lämnade sverige för första gången nämligen. Jag åkte med honom till Arlanda och det är fan hemskare än att lämna honom i Alanya ska jag säga er!

Annars.. Jag känner mig på ett pissigt humör. Verkligen. Känns som jag typ vill bygga ett bo i min säng med täcken utan någon kontakt förutom med Y och min familj. Varför ska man alltid bli besviken. Alltid, alltid. Man tror att man vet var man har folk, men icke! Ska man alltid behöva vara den som får reda på allt sist. Ja det kanske är jag som bryr mig för mycket helt enkelt.
Anywhooo never mind my fucked up brain!

nu ska jag steka pannkakor till mig o mannen, känner att detta är en dag i nyttigheternas tecken...