Jag tappade min aptit i Alanya och den har inte riktigt infunnit sig igen. Vilket jag tycker är ganska bra i och för sig för jag äter nu endast tills jag blir mätt och lassar inte på för att det är så gott.
Dessutom gick jag upp ur sängen idag och pallrade mig till gymmet och sprang den där halvmilen igen. Vilken energi, trodde aldrig det skulle sitta nu tredje gången efter min låååånga paus. Men ack så skönt, känner hur det riktigt spänner i vaderna nu. Man ska tydligen vara arg och ledsen, då går det.
Jag är för övrigt riktigt jävla trött på att känna såhär nu, för jag sitter fast och kommer ingenstans.

Önskar jag kunde radera människor ur minnet. Sorgligt men sant.