Blä... Känner mig sjukt depp alltså!
Är skitarg på Y, han har inte ens hört av sig nåt idag! Bäst för honom att han hör av sig sen, men då funderar jag på att skita i att svara bara för att. Jag vet, jag är sjukt töntig. Men det struntar jag i.
För här sitter jag och undrar vad jag gör i det här landet. Vill jag bo här? När jag vet att det går att leva där.. Även om ja, Sverige är mycket bättre på många vis, så aa nog fan skulle jag kunna flytta härifrån, det har blivit mer och mer klart för mig detta år. Jag vill ju inte ha nåt svensson-liv! Jag är för rastlös för det.
Idag har det regnat i Alanya har jag läst i alla bloggar och vad händer? jo jag blir ledsen, för jag skulle ju vara där när det regnade!! Tänk alla veckor som gick utan att jag fick regn.
Här blir man ju deprimerad bara man kikar ut genom fönstret, kallt är det också.
Jag vill vara brun, håller på att uteveckla någon riktigt jävla ordentlig tanorexia...
Tänk om jag och Salgis kunde mötas vid Baskent hastanesi som vi gjorde ibland när vi inte setts på ett tag.
Om jag kunde ta en sväng förbi Delfino Hamam och hälsa på Tina och alla hennes tokiga jobbarkompisar. Längta tills tisdagarna när Zandra skulle ha day off dagen efter och vi käka på donken eller jag följde med henne och hennes teamworkers ut på Crazy Horse och andras ställen. Men allra mest, hur tråkigt det än kan va, sitta på Marco Polo och vänta på min älskade älskling, titta på honom. Prata och skoja med alla andra grabbarna, å saknar dem.. Och sen gå hand i hand med Yakup hem och somna med hans armar runt mig.. Nämen skjut mig bara nu!
ORKAR INTE!

Ska lägga mig i sängen, kolla på film och äta mina chips som jag köpte på jobbet, extrapris med kundkortet. Och ännu billigare med personalrabatt.. Farligt

Tur att jag har mina nya favoriter och så ett falskt leende på det!