Tänkte på en sak igår när jag var påväg hem från Annica.. På bussen hem såg jag en gammal kompis.
Vi var alltså bland de bästa vänner under hela låg och mellanstadiet. Vad hände?
Hur kan nån man delat så mycket med under så många år bara försvinna ur ens liv? Ibland märker man det liksom inte ens. Nu är det bara ett artigt hej som gäller liksom. Sjukt egentligen.
Men så är det ju. Vänner kommer och vänner går. Men jag satt på tunnelbanan igår och tänkte på det. Jag är så jävla glad för de vänner som finns i mitt liv just precis nu. Underbara!
Har lärt känna så myket nya människor nu och tänk att nästan hälften av mina vänner har jag fått de två senaste åren via Alanya. Sick!
Kärlek till alla mina vänner!

Ingen nämnd ingen klämd!