Puss o Kram på minnena vi har.
Sitter och tittar på mina Alanyakort på FB från mars 2009. Surprise, surprise.
Såg bilden med alla kaniner "min andra familj". Haha. Första gången jag o Y träffades så kallade han mig för bunny eftersom han tyckte jag såg ut som en kanin när jag tog på mitt läppglans. Haha alltså när man smörjer med läpparna ni vet?
Shit. Jag kommer ihåg när jag blev kär i honom. PANG sa det bara och hela min kropp reagerade. Tyvärr är ju kärlek lite som att gå på heroin. Första gången, första kicken är helt otrolig, sen försöker man nå det stadiet hhela tiden, men det blir ju aldrig riktigt lika bra.
Vad negativt det lät. Men så är det väl tyvärr. Fast det blir ju på ett annat sätt sen. En sak vet jag och det är att mitt och Ys förhållande kommer aldrig bli mellanmjölk. Aldrig. Det räcker för mig i alla fall.
Finfina minnen har jag tillsammans med min man i alla fall och det är fint. 2 år har det gått snart.. Sjukt fort egentligen.
Men just resan i mars 2009 var grymt bra. För att det va inga turister så vi kunde ses jämt om vi ville. Det var bara han o jag. Allt var fortfarande nytt och pirrigt och helt ofattbart.
Såg bilden med alla kaniner "min andra familj". Haha. Första gången jag o Y träffades så kallade han mig för bunny eftersom han tyckte jag såg ut som en kanin när jag tog på mitt läppglans. Haha alltså när man smörjer med läpparna ni vet?
Shit. Jag kommer ihåg när jag blev kär i honom. PANG sa det bara och hela min kropp reagerade. Tyvärr är ju kärlek lite som att gå på heroin. Första gången, första kicken är helt otrolig, sen försöker man nå det stadiet hhela tiden, men det blir ju aldrig riktigt lika bra.
Vad negativt det lät. Men så är det väl tyvärr. Fast det blir ju på ett annat sätt sen. En sak vet jag och det är att mitt och Ys förhållande kommer aldrig bli mellanmjölk. Aldrig. Det räcker för mig i alla fall.
Finfina minnen har jag tillsammans med min man i alla fall och det är fint. 2 år har det gått snart.. Sjukt fort egentligen.
Men just resan i mars 2009 var grymt bra. För att det va inga turister så vi kunde ses jämt om vi ville. Det var bara han o jag. Allt var fortfarande nytt och pirrigt och helt ofattbart.
Yakup och jag i dimcay, juli 2010.
Kommentarer
Postat av: frida
jaha, så din är också kurd då? :) aah jag har vart och hälsat på hans familj, vi var där i våras, i mars. det va helt underbart och jag saknar dom jättemycket.
aah, du har inte heller fått nått besked ännu antar jag? för då antar jag att det hade stått med stora bokstäver på bloggen, ;) vilket jag hoppas jag får läsa snart :D
ikväll blir de mys med en jobbarkompis, lite idol och sådär. jobb imon igen. va händer hos dig? har du mkt jobb innan du åker? du ska va lycklig att ni får ses snart, jag var hemma i typ 11 veckor sist, de va himla jobbigt måste jag säga!
Trackback
