Jag är påväg in i en djup svacka. Verkligen. Hatar det.
I söndags kväll var det som att jag åkte fritt fall enda ner i udnerjorden och stannade där. Mådde piss helt enkelt.
Jag måste sluta göra saker för att det förväntas att jag ska göra det. Jag måste helt enkelt hålla mig borta från sånt som jag vet att jag kommer må dåligt av. Jag förstår inte varför jag bara inte kan göra det!?
Det är inte okej.

Vaknade åtta imorse. Så typiskt. Har vart i tvättstugan lite, kände att det verkligen behövdes!
Snart ska jag hoppa in i duschen och åka hem till Özlem och lilla Vallesötisen en stund!
Nej veckans att tänka på för mig är att vara bland människor jag tycker om!

Mozart, Valles bror. (pappa och annikas hund)