Det är en sak som Zandra sa på vår återträff som verkligen etsat sig fast.. Sommaren som vi hade nu, kommer aldrig att hända igen. Eller nåt sånt.
Och det är sant. Och det gör ont. Jag får panik.
Seriöst, det här har typ vart den bästa våren/sommaren, ever!
Såg att Tina summerat sin Turkietsäsong och då gjorde det ännu mer ont i hjärtat.
Det är inte det att vi aldrig mer kommer åka till Alanya, för det är jag ganska säker på att alla kommer göra. Men kommer vi göra det samtidigt? Kommer vi vara där så länge? Frågor som dessa poppar upp. Och jag vill bara hoppa in i min Alanya 2010-bubbla. Vara där med alla dessa underbara människor som blivit en så stor del av mitt liv. Värmen, både till klimat och folket.

Ibland kan jag bli irriterad över saker, som turkkvinnorna och deras vagnar. Helt hänsysnlösa, de kör över både fötter och långa klänningar. Men för fan. Jag skulle gärna bli överkörd av en turkvagn varje tisdag om jag fick gå på marknad och köpa jordgubbar eller körsbär för 15 kronor kilot..

Fan vad deppigt det blev då. Imorgon blir det upp lite tidigare och åka på möte med nya jobbet.
Så god natt!