Det är ganska skönt att umgås med människor man har känt i aa, fan 14 år. Oj vad länge det låter. De kan ju alltid liksom påminna en om saker man gjort tidigare i sitt liv, som man kanske inte är så stolt över. Som Ronja till exempel som alltid upplyser mig om den där gången när jag råkade döda en mus. Varje gång.. Men den bet mig i tummen, jag blev rädd och kastade av den från min hand så den åkte ner i altangolvet och bröt nacken. Vad kan man göra liksom? Men det ska påminnas. Idag gjorde vi rösten till en filmtrailern om den överlevande musens revansch. Spöksnubben i skrubben är också alltid ett givet samtalsämne. Kommer ni över den filmen måste ni se den, den är nånting helt annat, haha!
Idag har hennes mamma i princip dödat mig. Då jag efter mycket om och men följde med på ett styrkepass på flex. Oj oj min stackars otränade kropp kämpade som aldrig förr och jag tror att jag fortfarande, så här 1 och en halv timme senare är lika röd i ansiktet. Men så skönt det känns efteråt. En apelsin och vatten på det känns kalas.
Kommer nog somna gott ikväll.