Jag älskar att jag har skaffat mig ett liv här, med ett socialt nätverk nästan lika stort som det jag har hemma..
Jag gör verkligen, det men samtidigt så skrämmer det mig som fan och gör mig så ledsen. För att det finns så mycket mer att sakna när man väl är i Sverige igen.
Jag vet ärligt talat inte alls hur jag ska överleva hösten i Sverige efter att jag måste lämna detta land någon gång i augusti. Det kommer dröja minst 4 månader innan jag o Y träffas igen. Säsongen är långt ifrån över när jag åker härifrån. Mobbat att tänka på det nu, men jag kan inte göra annat tyvärr. Jag är ju som bekant dålig på att leva i presens, lever ständigt i futurum. Sad but true.

Vi ska till Damlatas vattenland någon dag denna eller nästa vecka, med Yakups kompis och hans fru. Det ska bli roligt. Hade velat åka till Aquaworld där Sara var häromdagen, men det ligger ett tag härifrån och han är ju så kinkig med sina tider hit och dit, inte ens en jävla dag kan han få vara ledig. well, well. Jag menar det är inte direkt så att de överarbetar på detta stället, speciellt inte på dagarna, nu är det tillexempel ingen här. Förutom jag och några som jobbar här. Busy busy.
Okej, nu blev det negativt hela skiten. Men så är det väl när man lider av kronisk ångest eller nåt sånt..

PUSS