Jag blir aldrig riktigt klok på mig själv.. lär aldrig bli!
Nu lider jag av en sån där otrolig separationsångest... Blir ju så himla svårt för mig som troligtvis lider av extrem spearationsångest. Men aa, nu har den gripit tag om hela mig. Ska bli jätteskönt att komma tillbaka till Alanya, känner mig som jag sagt tidigare mer hemma där just nu än vad jag gör här. Men samtidigt så är det jobbigt att lämna mina nära och kära här hemma. Hann inte träffa alla som jag hade velat, så det känns riktigt surt.
Men jag vill att ni här, som betyder världen för mig, jag antar att ni vet vilka ni är - att Jag älskar er!
2 månader går ju dockväldigt fort där nere.. Så snart är jag tillbaka igen!
♥♥