14 timmar och en del tårar senare så hörde han av sig. Trevligt.
Jävla psykhuvud alltså. Och nej han förstod ingenting, han hade ju bara sovit och laddat mobilen på ett annat ställe. Okej, sen när sover man 14 timmar!? Okej att han inte jobbar men vad fan.
Var ute på djurgården och promenerade med Lovisa som vi gör ibland, otroligt vackert och skönt. Vilka prat vi hade. Så jäkla skönt. Så när han ringde ringde jag upp fort som fan och frågade vad hans problem var osv. Sen sa jag att jag var upptagen och skulle ringa senare.
Det låter ju kanske extremt att jag typ mister livet på grund av 14 timmar. Men såhär var det faktiskt vi hade inte pratat sen tisdags kväll. Jag kollade på grey's och blev så jävla ledsen, så jag ville ringa till honom och säga att jag verkligen älskar honom. Livet kan försvinna bara sådär. (har lingonvecka också, min hormoner bara ja rusar runt). Han svarade inte. Jag visste att han inte jobbade och han brukar ALLTID svara när jag ringer oavsett vad.
Ringde några gånger till men inget svar. Kände att jag fick somna då. Prövade ringa igen direkt när jag vaknade. Inget svar DÅ fick jag panik på riktigt. Alltså verkligen.
Det finns en del omständigheter som jag inte kan gå in på, som gör att jag bara måste höra från honom varje dag. Så är det bara!
Vi hann prata två gånger till igår dock, sista gången innan jag somnade, då tog mina pengar slut. Men innan de gjorde det så började han prata om att "Mikaela jag trodde födelsedagar för dig var så viktigt och du pratar alltid om det..bla bla bla" då började jag inse att fan, han fyllde ju fan 25 igår och jag hade totalt glömt bort det. Aaaw jävla dumhuvudet gjorde mig så jäkla nervös så jag glömde allt annat. Fint att jag kunde skylla min glömska på honom i alla fall!

Men ja, Grattis i efterskott på 25-årsdagen till mannen i mitt liv♥