Nu är det bara en vecka kvar. Om en vecka får jag åka till Arlanda och möta världens bästa, finaste, snällaste, bästa kille och det är min fästman. Fan vad jag är ledsen just nu. Varför saknar man så jävla mycket när det är så nära? Jag vill typ gräva ner mig själv lite.
Ja jag har precis avslutat ett msn-samtal med honom, Och han gör mig så lycklig. Ändå blir jag så ledsen.
Jag börjar bli riktigt nervös, men det kan inte vara något jämfört med hur han måste känna.
Det är mycket som kan hända på vägen så att säga...
Men vad som än händer så kommer mitt hjärta alltid till höra Yakup Öztürk.

sen ve ben sonsuza dek♥