Jag satt på MP och umgicks med Tina och Zandra lite när de hade tid. Sen dröjde det inte så länge förrän mina barndomskompisar, Samantha och Natalie kom ner. Lyckan var total! Inte bara hos mig kan jag säga, hos killarna på restaurangen också när jag sa att vi skulle ha ett bord för 9 pers! De åkte nämligen med 6 kompisar. Efter maten vankades en sjuk kväll. Jag och Yakup hoppade in i pick up servicen med tjejerna och drog till Havana. Vi delade på fish bowl och Yakup fick mota bort de killarna vi inte ville ha med. Eller de andra kanske jag ska säga. Jag ville ju bara ha med honom såklart. Sen rullade killarna från MP in, en efter en. Vi drog till Hollywood och när musiken tystnade tre, var alla ganska eniga om att vi ville ha med. Så vi, 14 eller 16 personer pressade in oss i en taxi och åkte till Summer Garden. Där däckade alla nästan och vi tog efter en timme den legendariska Summer Garden-bussen tillbaka till MP. Jag var ganska dragen, sjuk och tappade rösten helt. Somnade gjorde jag och Yakup nån gång efter att det första böneropet ljudat! Morgonen efter käkade jag frukost med Zandra på Oba ekmek. Var inte det piggaste jag varit kan jag säga. Jag hängde med dem så ofta som det gick. Gick på turkish night på deras hotell och käkade asgod buffé, vi va ute nå mer, satt på MP och snackade till sent, nattbadade och gick dyngsura till G'unaydin och käkade soppa. En dag ville jag visa dem Dimcay också, så vi drog dit. Det var dock typ minusgrader i vattnet så jag badade knappt. Förra sommaren var det sjukt mycket varmare. De två veckorna som tjejerna var där nere var minst sagt galna och jag visste inte att jag kunde ta fram vissa sidor hos mig. Grymt var det och deras sällskap var guld värt. En dag innan de åkte hem var det dax för mig att åka hem.

Jag hade ingen hembiljett och hade ägnat nästan hela juli åt att försöka hitta en. Eftersom det var dåligt till och från mellan oss visste jag inte om jag ville stanna så länge som jag fårn början tänkt.
Alla biljetter var dock slut. Till slut ringde mamma mig och sa att det fanns en biljett hem med ving, fast till Malmö... Men jag kände att om jag inte skulle vilja punga ut hur mycket som helst så fick det bli den.
Grov ångest jag hade kvällen innan jag åkte hem. Visste ju inte riktigt när vi skulle ses igen, eftersom jag kommit in i umeå och var helt inställd på att jag skulle plugga..
Sista kvällen satt jag o Yakup på Citirim och drack juice och han var så fin och underbar som jag vet att han kan vara och jag blev såklart jätteledsen. Vi somnade och på morgonen när  vi gick upp och jag såg hotellrummet helt ihoppackat så ville jag lägga mig ner och dö. Jag skulle åka transferbuss från ett hotell mitt emot Alanyum. Yakup, hans mamma och pappa skjutsade mig dit. Jag grät som ett litet barn och hans mamma bara tittade på mig och småskrattade lite. Hon var väl helt chockad, men hon förstod förhoppningsvis att jag älskar hennes son väldigt mycket. Kramade dem allihopa hejdå och gick på bussen..

Resan hem var en mardröm. Jag fick sitta mellan ett par på planet, de ville inte sitta bredvid varandra av nån anledning. Jag var ledsen som vanligt och kvinnan bredvid mig frågade om jag var ledsen, då blev det såklart värre och jag började hulka fram att min kille bor i Alanya.Hon tyckte dock det lät som att jag sa att han dog där, haha. Småpratade lite med henne innan det var dax att gå av. Hämtade min väska sen var det bara att ta flygbussen till Malmö central. Där fick jag lov att vänta i ca. 5 timmar. Kommer ihåg att jag löste suduko, läste tidningar och hade ett långt samtal med Anna. Tåget mot Stockholm tog åtta timmar och jag var framme klockan 7 på måndag morgon. Resan tog ungefär 24 timmar. Great!

Väl hemma fick jag bestämma mig fort. Plugga inte plugga? Ringde ett kort samtal till min chef som sa att jag kunde få jobba rätt mycket. Det avgjorde och jag bestämde mig för att jobba ett halvår till. Träffade Anna så fort som möjligt såklart. Vi fikade i Kungsan och gick på spontanbio - Eclipse. Mathilda skulle hem till henne över helgen, så vi mötta upp henne och vi tog en glass tillsammans och käkade kebab innan vi skiljdes åt.

Jobbet varvades med att träffa folk. Jag får panik av att sitta hemma ensam för då kommer tankarna.
Bland annat så firade vi min mammas farbror och hans fru "120" år! Mycket trevligt, förutom på slutet med fulla släktingar. Jag och Linnéa hade en minst sagt trevlig taxiresa hem.... Not.
Jag skickade in mina och Yakups handlingar plus ansökan och väntan på UT började.
Ett besök hem till pappa och Annika samtidigt som Özlem och Simon var mycket trevligt och slutade med ett gulligt möte med åtta små valpar.