På nåt sätt så blir det aldrig fler unika besökare än såhär, aldrig någonsin.
Okej för mig är det många, inte ens så att alla kan vara någon jag känner, men hallå kan det inte komma en ynka människa till så jag kan få rekordet slaget? Haha. Ni har 35 minuter på er!!

Anna har vart här en sväng idag, har inte mått sådär överdrivet bra och jag känner att mitt huvud dunkar lite och ögonen tynger, men känner mig själv och vet att jag inte kommer till att somna än på ett tag. Får se om mannen ringer. Mig kvittar det. Känner mig så självständig just nu. Men han smälte mitt hjärta efter dagens samtal, så lite sånt prat får det gärna bli igen.
Jag vet att jag snackar skit om Alanya ibland. Ja det är faktiskt trot eller ej inte min favoritstad, inte alls. Men just nu vill jag inge hellre än att vara där igen. Jag har fått så mycket därifrån de senaste månaderna.
Det finns så många som jag saknar
I have made some pretty good friends down there!

Och en av dem är ju Anna. Den 10e april träffades vi för första gången. Inga konstigheter. Knappt har det gått 4 månader. Och idag står vi där att hon är en av de jag känner mig allra närmast. Med henne har jag redan hunnit lära känna så bra att jag bara behöver vara mig själv, med mina egenskaper. Inget konstlat. Vi har delat många skratt på grund av hennes tabbar och konstiga humor och jag har släppt fram mina hejdlösa tårar och det skrämdes hon inte av utan hon fanns där att trösta. Vi dömer inte. Lätt som en plätt.
Anna, det här är fan en kärleksförklaring till dig. Vad ska jag göra utan dig i höst?

Puss & god natt!