Undrar varför jag har haft panik egentligen de senaste aren... För vad?
Jag ar inte ens 20 ar en och jag har trott att allt maste spikas under detta ar. Men naaaaa. Fan det ar ju NU jag ska sitta har och inte göra nat i Alanya ellerhur! Det ar nu livet leker. Nar man ska skita i allt och göra det som faller an in.
Sen att sista lönen ar insatt pa kontot, det kan vi ignorera. Jag har sa det racker nu faktiskt, sen har vi ju alltid skatteatebaringen att se fram emot. Nar jag kommer hem ska jag chilla och göra det jag vill. Inga krav ingen stress. Traffa nagon har, traffa nagon dar.

Igar var jag för övrigt hemma en snabbis och kikade pa bebisen och höll aven i den.. herregud va dliten och skrynkliga hander. Yakup var dock valdigt nervös och verkade som han trodde att jag aldrig hallt en bebis i hela mitt liv. Men det har jag ju manga ganger. Vet inte om jag hallt i nan som bara var en dag gammal förutom Linnéa men det ar ju för fan 13 ar sen (!!! hur fan gick tiden sa fort!!??)
Söt va han i alla fall och ja hormonerna som sagt.. De bara spritter i kroppen. Men lite battre timing kanske vore nat..

Sen vill jag hemskt hemskt garna sanda en tanke till Nicole. Nar jag laste ditt inlagg igar blev jag valdigt, valdigt glad och nastan lite tarögd. Kandes som nar vi skrev varldens langsta meddelanden till varandra pa Playahead och stat och grat och hade oss. Haha. Saknar dig asmycket!!!