What we have is worth first place and gold

Konserten igår var underbar. Obeskrivlig. Snygg. Känsloframkallande. Sexig. Kvinnlig.
Vet inte vart jag ska börja. Hon börjad emed Crazy In Love och det sprutade ner genomskinlig konfetti över hela publiken, helt grym öppning alltså.
Hela hennes band bestod av kvinnor, vilket var grymt och de var helt otroliga. Endast några dansare var män. De var i och för sig inte helt fy och skam att kika på.
Tre gånger under konserten kände jag mig som en riktig fjortis som börja lipa som en bebis, men det gick liksom inte att hålla inne känslorna, det var så fantastiskt. Den första gången var självklart under If I were A Boy.  Jag har alltid vart väldigt svagför den låten och börjar nästan alltid gråta när jag ser den videon.
Andra gången var när hon framförde At Last den gamla Etta James-låten som hon spelar i kommande filmen Cadillac Records. När hon framförde denna till knappt någon musik visades bilder på när hon sjöng denna för Obama och hans fru, detta blev för mycket för mitt överkänsliga psyke och jag började gråta igen. När hon avslutade med Halo, då brast det helt verkligen och jag skämdes lite, fast samtidigt inte, för det var verkligen helt fantastiskt.
Annars tycker jag det var en ovanligt lång konsert, vilket var myket positivt och publiken fick sjunga Irreplaceble för henne.
Jag tycker hon förtjänar alla högsta betyg dom hon fått av de svenska tidningarna, för fan vad man missade når om man inte var där.
Bilder kommer sen.

Kommentarer
Postat av: Mikaela

Det var det sannerligen! Det var bra, bara bra :)

2009-05-14 @ 19:16:45
URL: http://melvan.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0