Mitt huvud är tjockt som en vattenfylld luftballong.
Tankar bara virvlar förbi. Jag kan inte tänka av allt jag har att tänka på som jag måste tänka på.
Skriv det, lämna in det, Betala det, jobba då, kläder hit och dit, det kontonumret.
TOMT OCH STILLA, TACK.
Är det för mycket begärt?

Idag flyttade min pappas hyresgäster ut från lägenheten som ligger ett stenkast från mitt jobb. Han var där och skulle övernatta. Tittade efter honom i affären för jag tänkte att nåt måste han handla väl? När jag satt på golvet och frontade choklad hörde jag ett bekant host och mycket riktigt så var det min fars. Vi hann bara prata lite och jag tog betalt för hans varor. Efter jobbet kände jag att jo fan jag vill gå upp och hälsa på. Har inte gått längre än till Sköndal centrum i Sköndal sen typ augusti. Vilken stark känsla jag fick. Massa minnen från sommaren och våren kom tillbaka. Framför allt pausen som togs nere vid vattnet i mitten av april och hur ledsen jag var.
Alla vemodiga och nostalgiska och sorgliga känslorna kom över mig
Imorgon flyttar en ny hyresgäst in, torligen endast till september och jag vet vem som har första tjing på lägenheten efter det.....