Det känns bra nu. Jag hoppas det ordnar sig!
Jag kommer till dig, vi umgås. Fixar papper och allt, tar oss till Ankara, lämnar in skiten, hoppas på det bästa.
Du kommer hit förhoppningsvis. Sen kommer jag förhoppningsvis till dig igen. Och pluggar.
Vi fixar det, vi fixar det. Vi måste fixa det.
Hur länge kan man hålla på såhär?