Japp, sex dagar i misär... eller himmelriket? Ja för en del..
Jag kan inte riktigt bestämma mig. Jag blev trött på min vinbox innan jag ens hann öppna den, vilket gjorde det hela ännu mer outhärdligt eftersom att jag inte kunde vara aspackad, som alla andra.
Bajamajor, lera, stank, fylleri, bra artister. Myterna om festivalerna är absolut inte myter. Det är där. Alltihop. Så förutsägbart.
Jag har vantrivts med vårat sopberg utanför tältet. Sovt bort flera timmar, sorgligt kan en del tycka. Hade jag bott i ett annat camp (som min syrras och hennes kompisar eller "Camp Ravoil" där hela halva tyresö bodde, som någon där så fint uttryckte det.) hade jag trolkigtvis haft det lite bättre, men men så är livet. Saken är den att jag skulle göra det all over again för att få se de band jag såg! Så nästa år om det är topp igen. Så kanske jag befinne mig i leran i alla fall! Med ett lite bättre campsällskap förhoppningsvis. (ABSOLUT INGE FEL PÅ FIA OCH LISA).

Jag glömde även nämna att människorna på festival verkligen lever sig in i sina djuriska jag. Killar blir väldigt frispråkiga, och är du kåt. Ja det är inte svårt att få ett ligg. Jag försökte ha en trevlig konversation med en schysst snubbe från Göteborg. Det gick bra fram till frågan "Har du pojkvän eller?" "Ja" "jaha okej...." och sen ganska så pinsam tystnad.
Sen finns det ju de som försöker även fanns de vet att man har pojkvän.
Ja, mer detaljer orkar jag inte gå in på. De som känner mig får fråga om de vill veta!

Väl hemma... En timmes dusch och sanering, fy i helvete. Sen OC och snart blir det sängen för imorrn väntas jobb.. Först ska jag väl förhoppningsvis skälla ut min pojkvän i någon timme!