Jag har just insett att jag kommer att missa 2 prov och ett läxförhör (MINST) under mina små utlandsvistelser nu under våren. Kanske inte så bra. Men jags ak försöka att inte brusa upp och få ångest för det, utan fösöka intala mig att det jag ska göra kan bara hända just en gång i livet på det sätt som det kommer bli, förmodligen underbart och att man måste ta vara på sina chanser.
Alltså jag bryr mig inte särskilt mycket om högsta betyg, självklart blir jag mycket glad om jag får det. Jag vet att jag inte anstränger mig tillräckligt mycket för att nå dit, men vill jag det? Jag vet att jag har bra betyg ändå om man jämför med ja väldigt väldigt väldigt många andra. Jag vet att jag har så pass bra betyg att jag kommer att kunna göra något av det jag vill göra i livet. Jag vill leva här och nu. Ta allt som det kommer. Jag är en tillräckligt ångestladdad person och jag orkar faktiskt inte oroa mig för om jag får VG eller MVG. För vad är skillnaden? Vad gör det i det stora hela? Nada.
Jag ser inte ner på folk som får G och inte heller på dem som pluggar satan för att få MVG. Det jag vill då är att folk accepterar att nej, jag satsar inte på alla MVG. Kanske har jag valt fel skola då... Men det är jag det. Inte går det någon nöd på mig. För mig finns det roligare och mer intressanta saker att göra i livet än att plugga. På något sätt klarar jag mig ändå. Alltid, och jag vettefan vartifrån allt det här kom. Det bara kom över mig. Här och Nu.
Simple as that.
Ironiskt nog ska jag fortsätta plugga nu ändå. Haha.