Vet inte alls hur jag ska beskriva detta år faktiskt.. Har varit minst sagt förvirrande och ångestfyllt kan jag lova.
De första tre månaderna kantades av utgångar nästan varje helg, främst med Jossan såklart!
I mars åkte jag tillsammans med min pappa och ena syster tillbaka till Alanya, för att träffa Yakup. Jag sov där varje natt och hade en allmänt bra vecka. Även Özlem var där samtidigt så jag fick känna på mer äkta turkisk kultur.

När jag kom hem därifrån mötte jag upp Martina som bodde hemma hos mig i ca 1,5 vecka. Vi hade några grymma veckor i april med kvällsté och cigg på balkongen och mycket snack såklart.
Jag och syrran tog även vårt pick och pack i mitten av april till New York för att hälsa på mammas kusin och hans fru, men självklart se staden också!
Skolan blev lidande detta år eftersom att jag var borta två veckor mars/april men också på grund av att mina tankar var någon helt annanstans..

Men inte ett enda IG i alla fall utan med betyg strax över snittet lyckades jag äntligen ta studenten den 4:e juni ifrån Värmdö gymnasium.
Sommaren låg framför mig och jag hade bestämt mig för att inte jobba bort den. Två dagar efter studenten satt jag åter på planet mot Antalya airport. Spenderade en vecka i värmen med min L O V E R. Martina och hennes kompis Malin var där samtidigt och vi spenderade lite tid tillsammans. Veckan gick grymt fort och när jag kom hem hade jag helt klart min low point of 2009. Orkade inte träffa någon, låg bara i sängen.

En visit hos pappa och Annika och efter det några dagar i Småland fick mig på bättre humör och nästa resa var redan bokad och betald. 3 veckor denna gång.
I juli blev det hultsfred för hela slanten och fy fan vilken bortkastad vecka. Förstod inte alls hysterin över attåka på festival. Det var bara sjukt äckligt. Och tråkigt. Men fick i alla fall se två av mina absoluta favoritband - Kings Of Leon och The Killers.

Jobbade 3 veckor och njöt av Stockholm, ångesten för hösten låg tung över mig hela jävla sommaren dock och ju närmare slutet jag kom ju värre blev den.
Sen kom äntligen 8e augusti. Jag hade sovit hos pappa i Sala som skjutsade mig till Arlanda. på flygplatsen i Antalya kom min älskling och hämtade mig. Det blev tre veckor fyllda av tårar, skratt, kärlek, missförstånd och förvirring. upp och ner hela tiden. Innan jag åkte ner hade jag tvivlat rätt starkt på om jag orkade det här. Men när jag var där nere så blev jag som vanligt helt jävla skitkär i honom igen.
Özlem och Simon kom ner och de hade även övertalat Annica att komma ner en vecka. Vi fann varandra genast trots åldersskillnaden som många är pigga på att kommentera..
Vi började med visumpapper men på grund av många jävlar där nere som ska lägga sig i tappade Yakup hoppet lite eftersom många sa att det inte fanns en chans att han skulle kunna åka till Sverige.
Jag hade panik när jag åkte hem eftersom att jag inte visste när vi skulle ses igen.
Jag hade fått reda på att jag skulle jobba så det fanns ingen möjlighet att åka ner efter några vckor igen.

Hösten. Blä. Jag hade inte klarat denna höst utan Annica. Tack vare våra möten och allt har jag mått stabilt, eller vad man ska säga. Jobbet. Nej, det är tråkigt, men har gett mig pengar.
I november fick vi äntligen svar pån att han fått visum och att han kunde komma hit i december - 2 månader. Tack gode gud, vem hade trott i början av året att det skulle ha hänt? Inte jag!

Tack till mina fina vänner och familj. utan er hade detta år gjort att jag gått under jorden.

Resor:
21-28/3 - Alanya
8-15/4 - New York
6-13/6 - Alanya
8-29/8 - Alanya

Musik:
13/5 - Beyoncé, globen
8-11/7 - Hultsfred med Kings Of Leon, The Killers <3