Mardrömspasset är avklarat. Minsann. Med bravur också må jag säga. Allt går som smort.
Ska babbla på om allt möjligt som rör sig i min lilla hjärna nu, så för dig som inte förstår sig på mig eller inte vill veta är välkommen att trycka på krysset uppe i hörnet. För det här kan bli långt.
För det första kom jag på idag att jag på nåt jäkla konstigt sätt känner mig hemma på jobbet. Det känns bra nu. Riktigt. Jag trivs där, jag trivs med människorna och kunderna (för det mesta).
Kunder som sticker ut och som man får kontakt med är något alldeles extra. För ett tag sen blev jag potroligt generad och tyckte bara det var jobbigt med folk som skulle säga massa annat. Men idga bestämde jag mig för att icke bli generad när en kille som ska betala glider fram och säger "Tjeeena, hur är läget med dig idag då?" Jag tänkte att nej fan. jag ska haka på och det slutade ju faktiskt med att vi hade ett trevligt litet samtal och det kändes som att vi pratat förr. En total främling liksom. Jaja. Kul.
2 dagar kvar sen har jag ledighet att njuta av!

Det här med vänskap är minst lika komplicerat som kärlek måste jag säga.. Det gör precis lika ont när man får reda på saker och när man inser saker. Vad försöker jag få fram egentligen? Att jag vet inte om jag lurar mig själv att mina bästa vänner verkligen är mina bästa vänner. Det är svårt att förklara, jag tror jag ofta väljer fel. Det känns ofta som att jag är den som ger mest. Hursom, det känns ändå hyffsat bra på den fronten. Får se vad som händer i framtiden. Om vi säger såhär.. Jag kommer att ligga lågt på en del fronter för att se om något händer. Om det inte gör det kommer det kännas ganska trist, ja jag kommer nog fan bli lite ledsen för då kommer en del saker bara kännas så falskt. Men som sagt vi får se vad framtidne visar.

Och ja vad ska jag säga om kärleken? Är det ens någon idé att jag fortsätter med mina fjanterier om mr mjau och hela köret. Alla har väl fan fattat att jag är kär eller? Detta är dock det mest komplicerade jag någonsin kunnat ge mig in i. Men kär är jag och det skär som knivar i hjärtat av skanad eftersom att jag inte kan träffa honom. Och det skär som knivar i hjärtat av vad folk säger om min/vår kärlek.. Men ja samma sak här. Jag får se vad framtiden visar, men jag VET att vi kommer att ses igen. Jag hoppas bara att det är jag som får rätt och alla andra som får fel!

<3