Ibland träffar man så rätt bara och allting fungerar så bra!
Jag bara älskar er!

Ja, jag håller med Chris Martin. Det är en brilliant textrad.
Fast ja, jag tycker hela texten är birlliant, men det gör säkert han också.
Och han den där Kleerup, han verkar bra han!


PUSS&KRAM

Vi hade spexfoto idag

1. Snyggaste piraten ever!
2. Världens sötaste bagare!
3. Sexy lady och jag
4. Ja, advokaten, massösen och piraten

Efter det slutade halva klassen, dock inte jag och Josefine som fick stanna och ha geografi med en halvan av klassen, det var roligt faktiskt, måste säga att jag förstod (det mesta) blir ändå sjukt hårt med pluggande inför det till på måndag (säger jag nu, duktigt, haha, om det kommer hållas? Nja, det vet det tusan)
Jossan satt och läste lite budord från porrskådisen Jenna Jamesons bok, så kom läraren., han är för söt, jaha, har ni börjat med annat.. Vad är det för bok. Haha, oslagbar Jossans  min var när hon höjde boken över sitt huvud mot honom. "Att älska som en porrstjärna'.. Jaha, det kan ju vara bra att läsa" Haha.

Ja ni..
Idag hade vi psykologi, där pratade vi lite om barndomen och sedan om vilka egenskaper man kan få beroende på vilken plats man är född på i syskonskaran.
Vår lärare frågade vilka som var yngst, mellan osv..
Själv är man ju storasyster, så jag räckte snällt upp handen och hoppades att hon inte skulle ta mig som "Beskriv hennes drag" som hon gjort på de tidigare.
Det gjorde hon såklart. Yeyy.. Eller inte.
Först var det tyst och alla typ satt, kändes som i en evighet, bara det var ju fruktansvärt generande och förnedrande, att ingen ens kunde beskriva mig.
Aja, sen tar en tjej i min klass ordet och säger att "jaa, hon är väl väldigt allvarlig, och seriös" Jaha, tänkte jag kul.. Jag kanske protesterade lite och sådär, och de jag satt med ja kanske skruvade lite på sig, eller ärligt jag vet inte för jag blev helt ställd.
Nu fick jag det bekräftat som jag befarat. Folk ser mig som en tråkig, allvarlig person, säkert helt utan humor.
Jaja, vad ska jag göra. Jag är bara blyg i början därför kanske folk tröttnar på att försöka lära känna mig eller så, jag vet inte.
Till slut sa hon i alla fall; "Ja, jag kanske inte känner dig tillräckligt bra" och nej det får jag verkligen hålla med om.
Många som känner mig skrattar åt mig eller med eller vad man ska säga, vilket jag tror betyder att jag kan vara lite rolig ibland? Usch, sånt här är verkligen inte bra för mig..
Sluta överanalysera din jävel!

PUSS&KRAM

Jag är i extas nu! Kort och gott.
Det var så bra så att ja, jag vet inte vad jag ska säga!
jag har en massa färgglada fjärilar som jag ska rama in och sätta på väggen i framtiden!
I början måste jag säga att jag blev lite orolig, för de var lite osynkade och jag såg rädsla och frustration fladdra förbi i Mr. Martins ögon.
Men sedan gick det bättre och bättre ---> Underbarast!
Jag känner mig alltid så speciell, det är ju det de vill, men jag kan inte låta bli när han säger och sjunger så fina saker.
Som När han sjöng Clocks "Stockholm, where I wanted to go". oouh, så fint!
Och han eller hela bandet tyucker ju att svenskor är så vackra och han slängde in en textrad av Robyn, och ja sa att vi var den bästa publiken. Jag blev rörd när det blev allsång på Yellow och andra snuttar, men framför allt Yellow, och nöär The scientist spelades måste jag erkänna att det rullade ett par tårar nerför kinderna.
Dessutom är ju bassisten något av det snyggaste jag kan ha sett!
Så synd att jag inte hade biljett till idag också!
Helt klart den bästa konsertupplevelsen hitils.

och vilka vann, vilka vann,. vilka vann?
VÄRMDÖ SÅKLART!
Jag är så stolt över min skola i detta ögonblick. hihi, vi vann med totalt 4-1.
SÅ jäkla bra och vi i publiken var så grymt peppade så det fanns ju bara inte.
Torpet hade inte en chans gällande publik.



JA, HELA KÄRRTORP SER UT SOM EN BANAN!


PUSS&KRAM

Jag vaknade precis och kommer ihåg att innan jag vaknade drömde jag en jättekonstig dröm.
Det var så att jag var i en mataffär, (där jag var anställd) med min lillasyster. Vi hade handlat en massa grönsaker och lagt upp på bandet. Då kommer en gubbe som tar våra varor och lägger ner i sin påse. Jag blev så förbannad och började säga till honom att det där var våra grejer och han ska fan lämna tillbaka det!
Han vägrade att ge tillbaka det och tog upp tomaterna som låg kvar, det sista som låg kvar var en tomat, den tog jag snabbt och skrek på honom och kastade den på honom. Då blev han jävligt arg, vilket jag kunde tänka mig, så jag sa till min syster "spring så fort du kan och hämta tomater i farten, sluta inte spring efter det utan spring efter mig". Så vi springer till tomaterna, med gubben efter oss gormande, vi sprang och sprang in till en toalett där vi gömde oss.


Sen vaknade jag. Vad i helvet kan detta betyda?

PUSS&KRAM

Vi pratade på naturkunskapen idag, att imorgon ska man försöka framkalla en ny big bang, en liten såklart.
Om något går snett kanske vi inte finns kvar på denna jord innan veckan är slut.
usch, jag blir rädd på riktigt alltså!
Det finns ju så mycket kvar! Och vi ska rädda världen och allt, vi den "Yngre" generationen.
Jag vill resa titta på vulkaner och sånt som en sofistikerad och berest människa gör.
Jag vill åka till Afrika och hjälpa svältande människor och döende kvinnor i AIDS, och de små barnsoldaterna. Jag vill rädda världen. Jag vill betala för vad vi "den övermäktiga, intelligenta, goda, ariska"-full av skitrasen gjort mot den största delen av världen. Dragit övr hav och land, mördat för att få makt. Tagit andra människors hem och jord, gjort dem till våra slavar.
Jag vet fan knappt vad jag babblar om, men det gjorde inte de stolta och besserwiesa européerna under ja, sedan 1600/1700-talet. Om de nu var så bra, varför är det såna klyftor mellan väst och övriga världen.
Jag är glad över att bo i Sverige absolut, men det känns på något sätt som att jag har en stor skyldighet gentemot de som inte har det så bra som jag har.
Jag är så trött på allt snack, det känns som att ingen av de jag träffar på delar mina tankar om att människor bör ses som just människor, inte bli bedömda på grund av hudfärg, religion osv. Öppnar man upp oss, tar sig en titt inne så är vi alla likadana, precis likadana.

Det här blev inte alls vad det skulle bli, men det kändes viktigt. Jag har inte tappat hoppet för jorden än!

För någon timme sedan måste jag säga att jag genomskärdes av en sådan stark dos nostalgi att jag har nog aldrig känt på maken.
Jag lyssnade nämligen på dne underbara Lykke Li, med Little bit.
Vad har jag då varit med om som väckt så starka känslor till just denna låt, och det ska jag berätta. Men det var inte bara minnet jag fick utan det var även känslan som jag fick. (Jag brukar få en sån känsla ibland, ytterst sällan på senare tid, där jag faktiskt blir så lycklig att jag nästan börjar gråta för att jag blir så ledsen av den starka känsla, för att jag inte kan sätta fingret på den.) Förstod du vad jag menade?

Jo som sagt jag lyssnade på Litle bit, saken är den, att jag föll för den, verkligen föll för den under vår klassresa till Polen/Berlin. Närmare bestämt dagen vi besökte Nowa Huta. En förort till Krakow som har varit koncentrerat kring ett stålverk. Det regnade, alla i klassen följde inte med, vilket gjorde att det ändå blev lite mer intimt. Vi gick på gatorna i regnet och jag hade min nya regnjacka på mig. Vi gick till ett café som drev med den en gång regerande kommunismen, eller snarare leninismen, vi drack pulverchoklad, och satt där ett tag och myste. När vi skulle gå tillbaka till spårvagnen gick jag med Lovisa, arm i arm, i det fortfarande nedösande regnet, vi lyssnade på Little bit och pratade. Det var en stund som jag alltid kommer förknippa med denna låt, hur vi hamnade en bra bit efter de andra och nästan inte hann på spårvagnen som skulle ta oss tillbaka. Ja, ibland längtar man tillbaka, om så bara 4 månader tillbaka....