Vi pratade på naturkunskapen idag, att imorgon ska man försöka framkalla en ny big bang, en liten såklart.
Om något går snett kanske vi inte finns kvar på denna jord innan veckan är slut.
usch, jag blir rädd på riktigt alltså!
Det finns ju så mycket kvar! Och vi ska rädda världen och allt, vi den "Yngre" generationen.
Jag vill resa titta på vulkaner och sånt som en sofistikerad och berest människa gör.
Jag vill åka till Afrika och hjälpa svältande människor och döende kvinnor i AIDS, och de små barnsoldaterna. Jag vill rädda världen. Jag vill betala för vad vi "den övermäktiga, intelligenta, goda, ariska"-full av skitrasen gjort mot den största delen av världen. Dragit övr hav och land, mördat för att få makt. Tagit andra människors hem och jord, gjort dem till våra slavar.
Jag vet fan knappt vad jag babblar om, men det gjorde inte de stolta och besserwiesa européerna under ja, sedan 1600/1700-talet. Om de nu var så bra, varför är det såna klyftor mellan väst och övriga världen.
Jag är glad över att bo i Sverige absolut, men det känns på något sätt som att jag har en stor skyldighet gentemot de som inte har det så bra som jag har.
Jag är så trött på allt snack, det känns som att ingen av de jag träffar på delar mina tankar om att människor bör ses som just människor, inte bli bedömda på grund av hudfärg, religion osv. Öppnar man upp oss, tar sig en titt inne så är vi alla likadana, precis likadana.

Det här blev inte alls vad det skulle bli, men det kändes viktigt. Jag har inte tappat hoppet för jorden än!