Dum i huvudet

Har du någon gång tänkt att jag är det?
Jaa, jag håller med dig.
För hur jag än vrider och vänder så blir jag det. jag ska förklara.

Igår hade jag en extremt trevlig natt, eller nja inte va. Jag satt här på hotellet med lappisen till strax innan ett. Jag tänkte att perfekt jag går upp och fixar mig och lägger mig så kommer nog Y snart. Nej inte det. Precis när jag släckt lampan och ska försöka somna även om det är extremt svårt när han inte finns där bredvid så plingar mobilen. SMS - från Y. "Jag är hos min farbror med mamma och pappa, blir nog lite sen" det hade hänt nåt tydligen. Jaha visst tänkte jag, skickar iväg ett sms till honom och undrar om han ljuger osv.. Ringer två gånger och han svarar inte. Får ännu ett sms, där han undrar varför jag får sån panik, nu berättar jag ju vart jag är och se hur det blir.
Ringer igen, nej det fungerar inte.. Skickar nog en 4,5 sms till om att han ska ringa och tar till mina små hot, som att om han vill att jag inte ska boka första bästa flyg hem så får han nog fan ringa. Ingen ringer. Jag går ut och går. Restaurangen är stängd. Inser att vårt förhållande har gjort mig riktigt psykad, sådär som tjejer kan berätta om sina killars ex, så känner jag mig. Har ännu mer panik eftersom att det fortfarande inte går att ringa. Klarvaken men ändå dödstrött, som att jag kan somna ändå...
Bestämmer mig för att sitta på trappan utanför hotellet och vänta tills han dyker upp. Klockan närmar sig kvart i tre. Jaha. En man som jobbar på hotellet kommer till mig och frågar vad jag gör, varför sitter jag där och väntar? jobbar han?
Nej det är stängt och jag kan inte ringa.
Får et OH tillbaka och jag ser den där blicken. Stackars turisttjej som kommit och blivit kär i fel kille. Men tillslut säger han, låna min telefon, något jag övervägt att själv gå och fråga men ändrat mig flera gånger eftersom det skulle verka löjligt. Men nu när han erbjöd sig, så javisst.
Då var han påväg till hotellet gåendes. jaha jaha.. efter avslutat samtal dyker en full förvirrad och jag gissar på norsk kille upp och ska börja prata, suck orkar inte. Vänder mig om för att gå in, tills han gått, vilket han gör direkt. Jag sitter och väntar och strax efter kommer Y.
Där sitter jag på trappan till hotellet  med röda ögon av trötthet och tårar som inte gått att stoppa och ett huvud så fullt att det tömts.
Han tittar bara på mig med anklagande blick. Frågar om jag är hungrig, han är nämligen jättehungrig och måste äta.
Jag förklarar vad jag tror han har gjort och han bara suckar, som vanligt. Alltid denna misstänksamhet mot honom, men jag har sett för många killar här, jag vet deras spel alldeles för väl för att kunna tro att han är annorlunda.
Samtidigt har han aldrig gjort såhär tidigare och jag tvivlar på att han är en sån, innerst inne, men samtidigt, är jag extra blåögd, naiv? En sån...

Jag försöker och försöker, med alla mina fråhor jag tänkt ut, att nånstans måste det brista för honom någonstans måste det finnas en lucka som han intte tänkt på att täcka, men nej hela berättelsen är samanhängande och detaljerad.

För det som hade hänt krävde tydligen att hela familjen skulle samlas och ha ett litet rådsmöte. Jaha vad ska jag säga, jag vet att deras kultur är familjär så att säga och just kurder tar saker i sina egna händer eller vad man ska säga, men vad lilla Y hade där att göra förstod jag fortfarande inte.

Varför, varför kan jag inte bara lita på honom? Har ju aldrig haft något som bevisat att han skulle ha gjort något mot mig, aldrig, aldrig.

Så hur det än är, är och förblir jag dum i huvudet. Dum i huvudet som går på hans lögner om det nu skulle vara så att han är fullt av det, eller dum i huvudet som är sjukt misstänksam och aldrig vågar lite fullt ut. Kanske kommer jag tillslut att provocera fram något.
Full av insikter min inte så mycket utvägar.
Får väl se hur morgondagen blir.

Kommentarer
Postat av: anna

Ohh gumman då! jag önskar jag kunde vara där med dig nu! <3

2010-07-17 @ 21:58:28
URL: http://annisen2.blogg.se/
Postat av: MY

Oh my god...... jag hade gjort samma sak och när jag läste de satte jag mig så pass in i situationen att jag fick hjärtslag..... Uch skriv om de är något förstår precis. Och varför inte svar i den jävla mobilen?? Är de så svårt ??

2010-07-17 @ 23:44:35
Postat av: Tina

Fyy va jobbigt! =/ Kram på dig!

2010-07-18 @ 11:02:23
URL: http://www.delfinohamam.com/blogg
Postat av: Sissel

Huff, føler med deg! Hadde jeg vært i samme situasjon og ikke fått svar på tlf samtaler hadde jeg nok reagert med sinne, anklager og tårer.



Håper du slipper flere slike episoder!

2010-08-01 @ 22:12:08
URL: http://sisselkathrine.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0