Älta. Älta. Älta. Älta.
Det är jag mycket bra på, jag. Och speciellt idag. Sitter och undrar vem virvlarna i min mage är tilldelade. Om det ens är till någon.
Kan fortfarande inte fatta att gårdagen var sann. Känns för sjukt för det. Jag undrar vad detta leder till. Känns som att människan hade så många (för mig) älskvärda egenskaper och kvaliteter. SKIT.

Sen blundar jag och ser ditt ansikte. Jag ser det och kommer ihåg hur lycklig det gjorde mig att se det.
Och så tänker jag. En kyss är inte en bra kyss om man inte är kär. Men vad fan var det då? För inte fan var den dålig. tvärt, tvärtom.
Varsågod än en gång för en titt i min hjärna. Så fungerar den. Som jag sa till min kära vän Josefine: Tankarna är min styrka och min svaghet.