~
Ys väska har plockats fram, igen. Det var 7 månader sen exakt sen jag åkte till Arlanda för tredje gången och hämtade honom hem.
Nu är det bara tre dagar kvar sen åker han. En hel höst har gått. En hel vinter har gått. Vi har hunnit göra allt och lite till, ändå känns det som att det var igår han kom.
Känner mig fortfarande helt tom inom mig, som att det inte alls kommer att hända. Ganska skönt ändå, skönt att slippa gråta ögonen ur sig och få till följd av det en dundrande huvudvärk.
Kanske är det för att jag vet att jag kommer snart, veckorna flyger ju iväg, helt plötsligt är det september igen och vi är här tillsammans, trötta på alla papper om att förlänga UT, trött på jobbjakt och skoluppgifter. Det blir fint. Det går bättre att vara ensam när solen kikar fram, träden knoppar sig och det är ljust till sena kvällen. Träna bort dagarna ska jag göra också.
Och längta längta längta. Längtan efter sommaren, stranden, brun hud och underbara vänner, utflykter och fina fotografier har redan börjat ta över mitt huvud mer och mer.
Det kommer bli en bra sommar i år, det känner jag. Kanske är det den sista av detta slag.
Bara framtiden och ödet vet vad som väntar!
Kommentarer
Postat av: Elin
Skönt att du ändå låter så positiv. Jag hade ju dött:(
Men du har kanske hunnit vänja dig vid tanken plus att du åker efter om ett tag=)
Postat av: Annie
Absolut saknaden är den värsta och jag vet i sjutton om jag inte kommer gråta ihjäl mig när jag väl ska lämna honom i sommar... saknad gör ont i hjärtat och de blir en fruktansvärd fysisk smärta, men allt för någon man gillar :)
Min kille kommer från Elazig men jag träffade honom när jag var på semester i Side. Vi har länge haft funderingar på om han borde komma hit och häla på men jag insåg att ville jag träffa honom fort igen så blev det lättast för mig att resa ner till honom :)
Postat av: Kristina
usch, kniper sig i min mage :( hatar alla dessa jävla hejdå som man måste ta :( <3 Kram på dig!
Trackback
