Livet är så tråkigt utan Yakup.. Visst att jag träffar människan, umgås, skrattar och har kul. Men. Att veta att det finns någon, som man dessutom älskar som slår sina armar runt en när man ska sova, det är oslagbart. Saknar honom helt enkelt.
Samtidigt är jag jättearg på honom för att det känns som att han valt bort mig. Han valde Alanya framför mig.
Det ska inte vara så.
Jag känner mig så otroligt förvirrad över allt. Vad det här livet ville med mig till är något jag frågar mig mer och mer.

Så idag trots ett nytt brådskande grupparbete och en hemtenta som gläntar bakom dörren väljer jag hämtmat, cola och gossip girl i sängen. Så det så.