När jag var i Alanya då ville jag bara till Sverige eftersom ja, jag insåg att jag gillar Sverige det är mitt land liksom. Men va fan.. Nu vill jag bara tillbaka. Visst det var fint tat det var ljust till typ tio igåt, det var härligt att gå på gångvägen till centrum och höra fåglarna sjunga. Men sen då?
I'm sorry to say, men här känns det som att jag lever ett helt annat liv. Tyvärr. Det var inte alls så jag ville känna, men det gör jag.
Sista dagen var piss, gick bara ut på att säga hejdå till alla.. Först gick vi hem till familjen och åt äpple, sa hejdå till alla där och tittade på bebisen sista gången. Fick en palestinasjal typ av dem. Det var hemskt att gå därifrån kämpade med tårarna som fan. Sen var det Zandra på kvällen och det svenska paret och sen gick jag upp till äldsta brorsans fru och drack te. Hon sa till mig Gitme, gitme  (gå inte) hela tiden. Hon är så mycig och vi pratade lite, på de stackars små orden jag kan haspla fram. Men det känns som att det gått framåt i alla fall. Önskar att det släpper snart. Och sen till alla killar på restaurangen. Somliga blev nog glada eftersom jag inte är där med mina hökögon. De skulle festa på söndagen sa dem som halelujah för att jag åkt hem. Lycka till att få med Yakup sa jag till Hasan för Yakup var inte lika glad över att jag åkte hem.. Han vände sig om när jag sa hejdå till dem och började gå till hotellet.. Jag tror han tyckte det var jävligt jobbigt. Fick en servettav hans kusin, haha den behövdes kan jag säga.
Fy fan. Jag hatar det mer och mer för varje gång.
Men övervägande har jag haft det underbart och det har lätt vart den bästa resan hitils. MÄNNISKOR vad ni har gjort mig glad!
Idag ska jag tvätta alla mina kläder och så ska Anna komma hit och leka med mig!♥
Saknar Yakup förjävligt mycket.. Men vi pratade två gånger i telefon och sen på msn så det är bra.