Telefonen har förblivit tyst även idag, eller ne, men det har inte kommit från honom.
Blir så jävla trött, om han bara kunde ta och inse att han har betett sig riktigt jävla illa och liksom ringa och be om ursäkt så är det lugnt. Jag är inte långsint.
På ett sätt önskar jag att det va förra sommaren. Mina känslor för honom var inte alls på det här planet som de är nu. Även om jag trodde det då. Det var en ganska stark förälskelse. Men nu. Jag är ju körd. Förra sommaren brydde jag mig inte alls på samma sätt. Var inte säker på vad det var jag ville få ut av det hela. Det kan jag ärligt säga, var både en och två gånger som jag starkt övervägde att bara avsluta, för det var för jobbigt och han klantade sig många gånger.
Även nu gör han det. Han tänker inte alls på vad han säger till mig ibland, han räknar med att jag ska tänka åt honom och en del andra saker. Men han har såklart en hel massa positiva grejer som överväger allt. Vem har inte dåliga sidor?
Men det här börjar driva mig till vansinne. Han menar säkert allt han säger när vi är tillsammans, men det kan liksom inte väga upp allt det vi "missar" när vi inte är tillsammans.
Jag lämnar det öppet sålänge..