En sak som jag tycker är lite jobbigt med det här med distansförhållande och speciellt med någon från Turkiet (eftersom de inte kan resa till ett annat land hursomhelst) är att man missar alla de viktiga stunderna, de riktigt lyckliga stunderna som kunde ha blivit ännu bättre om ens pojkvän funnits där vid sin sida. Till exempel, jag skulle ha kunnat döda för att Yakup skulle ha varit här på min student, verkligen. Det var typ den bästa dagen i mitt liv och han var inte här. Jag skulle gärna ha haft honom här för ungefär 2 veckor sen när jag fyllde 20. Verkligen. Men det går inte.
Är däremot jävligt glad över att han var här på nyår, för den dagen blir jag alltid så stressad över. Alla i samhället ställer så höga krav, man ska ha en WOW klänning på sig, man ska va med de bästa människorna, ha det bästa partyt, smälla de bästa raketerna osv. Samma sak med midsommar och valborg, hur många riktiga högtider har vi där det är ÄKTA vara!? Kan inte vara många. Det har blivit statusfixeringshögtider. Familjen och mysfsktorn spelar ingen roll, du måste has nåt jävligt bra att berätta på måndagen efter i skolan eller på jobbet. För att inte tala om konsumtionsnivån detta land ligger på. Vi ska lägga ut flera hundra kronor på lite hjärtan och rosor den 14e februari. Varför då? Varje dag är väl alla hjärtans dag om man är med den man älskar. Därför blir jag så jävla sur när folk frågar, vad ska du göra på alla hjärtans dag, midsommar, valborg osv. Ja, gräva ner mig kanske. Eller spendera den med en bra film. Inte fan vet jag, det är en vanlig dag och en ursäkt för alla svenne bananer att bli aspackade och dräggiga som fan. Nä studenten det var mig en redig dag och så är det en dag man bara upplever en gång i sitt liv...
Vi hade en jävligt intressant diskussion igår kring matbordet. Det här med nationaldagar. Irland de har sin St patricks day och nog fan firar de, Norrmännen har 17e maj till exempel. Men vad gör vi i Sverige? Jo Afa och alla rasister ska demonstrera mot varandra. Det är väl en fin tradition. Om du som svensk tar på dig folkdräkt viftar med den svenska flaggan och sjunger nationalsången är det nog fan inte okej, för då är du ultrarasist och nationalist. Hallå!? Inte fan tycker vi att norrmän eller irländare är det? Give me a break. Det här är Sverige och varför ska vi jämt ta hänsyn till allting och va så försiktiga jämt?

Det här inlägfget blev inte alls vad det skulle bli. Haha.
Ha en bra dag!