Mitt huvud... Jag vet inte vad som hänt. Det är som att en timer är inställd att en dag i veckan ska mitt huvud sprängas.
Igår... Det var det värsta jag vart med om, jag övervägde starkt att sätta en förskärare i min axel. Så sjukt ont gjorde det. Spydde men det hjälpte inte. Tog två olika tabletter, om de hjälpte vet jag inte för tillslut somnade jag.
Men innan mitt huvud mördade mig hade jag världens mysigaste dag. Genom stan gick vi och tittade. Yakup ska öppna en egen liten skoaffär när han kommer hem, eftersom att vi öst på lite skor. Undrar om han klarar kilobegränsningen. Skulle tippa på inte.
Jag vet ett ställe där man kan dricka kaffe för 5 kronor sa han. Och det var en ICA-butik på sveavägen. Jag skrattade lite för mig själv men drack en latte för 5 kronor och en donut för 5 kronor. Det är inte svårt att tillfredsställa honom.

Idag ska det bakas kanelbullar. Ja. Mmm. Han kan helt enkelt inte åka hem förrän han har smakat.
Jag orkar inte tänka på vad som händer om 9 dagar. Det går bara inte. Tiden har gått för fort. Vem ska jag vara med när han åkt hem?
Hold your breath til it's over
Den 15e mars ses vi igen och det är väl ingen idé att gråta sig sönder och samman..

Seni cok seviyorum bitanem♥