Finns inga ord

Jag är gränslöst nervös, och för vad vet jag egentligen inte...Får ju inget svar den här veckan ändå. Har dock hört att de som jobbar p svenska ambassaden i ankara är riktiga biiiiiiiiiiitches. Hoppas han inte ger upp.
Ringde just upp mina sista penar för att prata lite. Han lät så trött, men nu sitter han på bussen i alla fall. The journey has begun så att säga. nä får nog helt enkelt chilla med lite oth innan jag ska sova...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0