Igår åt jag keso för första gången... Fast har fått för mig att det inte är gott och har äcklig konsistens, så jag prövade med feta och oliv-smak, för det vet jag att jag gillar i vanliga fall, utan keso, så det kan ju inte gå fel. Mja, det var helt okej, inte jättegott men inte äckligt. Men det känns nyttigt och bra, så det fick bli en kesomacka till lunch idag också med lite grön paprika på.
Jag är jävligt nervös nu... Ikväll åker Yakup till Ankara vilket betyder att om ungefär 1-2 veckor bör vi veta om han får komma eller inte. Jag tror jag dör. Tycker ändå att jag borde ha hyfsat bra karma och han tror ju på det där där uppe, så den borde väl vara snäll mot honom tycker jag. Usch vad nervös jag blev nu.... Och inga pengar har jag knappt så jag kommer inte kunna ringa honom heller, fast det är väl egentligen inte imorgon jag behöver prata med honom utan det är ju när han får beskedet...
Och äcklig framtidsångest fick jag idag också. och varför i helvete måste allt vara så komplicerat, jag förstår ingenting om utbildningar, när man söker och hej och hå... Jaja, kanske inte aktuellt just just nu.
Usch jag orkar helt enkelt inte. Men nej nu får jag gå tillbalka till att leve en dag i taget. Eller nej, jag får helt enkelt sluta tänka ills jag vet hur det blir med visum och allt.. Innan det kan jag inget göra. Vette fan hur jag ska ha råd med att åka dit som jag tänkt sen och det är så frustreeeeeeeeeeeerande så jag går sönder.

Nu är det bara idag, imorgon och torsdag kvar sen är jag ledig i 3 dagar efter att ha jobbat 14 dagar i sträck. tjoho. Ska bli galet skönt kan man säga.
Och slutligen vill jag bara säga att det suger att alla lämnar mig för turkiet kommande vecka.
Mamma + pojkvän åker till Istanbul på fredag, inte alls surt eftersom att jag är ledig hela jävla helgen!!!!
Annica åker till Antalya på lördag
Özlem åker till Ankara nästa vecka nån gång.
Varför är det bara jag som är hemma i det här äckligt kalla, gråa tråkiga landet?